Gotland har många företag som i stort sett är okända för oss gotlänningar. Ett sådant är KPAB, Storungs.
Företaget är beläget strax söder om det betydligt mer kända Nordkalk AB. Det är också finska Nordkalk AB är huvudägare, därutöver finns ett belgiskt företag, Lhoist, som ägare (världens största tillverkare av bränd kalk). Nordkalk AB bryter kalkstenen, KPAB processar den sedan i en avancerad produktion där man bränner stenen i två jätteugnar. Hela produktionen är helautomatiserad.
För en dryg vecka sedan besökte jag företaget för att lära mig mera om modern gotländsk industri. Jag var i gott sällskap, ett stort antal socialdemokrater gjorde motsvarande besök på andra företag.
Skyddskläder på
Det första var att få skyddskläder, byxor, jacka, skyddshjälm och skyddsskor med stålhätta. Därefter se en säkerhetsfilm om säkerhetsreglerna. Rigorösa regler gäller vid företaget.
Hela produktionen styrs från en man-övercentral. På ett stort antal skärmar övervakar man och ser alla steg i processen. Från att stenen bryts i Klinthagsbrottet, till krossverk, sorteringsanläggningar, transportband till upplag där stenen lagras i väntan på att brännas och till slut till de väntande fartygen.
Två personer jobbar samtidigt och ansvarar för produktionen. En övervakar och styr den helautomatiska processen. Den andra jobbar som ”löpare”. Det innebär att finnas ute på anläggningen och göra justeringar och fixa mindre reparationer. Kontinuerligt tas prover för analys. Att jobba som processoperatör kräver fem års utbildning, således ett avancerat jobb.
Därefter åkte vi upp till Klinthagsbrottet. Där fick jag förklaringen till att SSAB inte vill förlänga sitt avtal. SSAB kräver garantier att stenen har en hög och jämn kvalitet under minst 15 år.
I Klinthagsbrottet är den högkvalitativa stenen snart slut och man kan därför inte lämna sådana garantier. Det är avgörande för de båda företagen och cirka 300 direktanställda och entreprenörer att man får öppna ett nytt brott i Bunge Ducker.
Farhågor för vattnet
Jag diskuterade självfallet med personalen om farhågorna för vattnet på norra Gotland. Svaret var att det pågår ett omfattande arbete med att säkra vattentillgången. Nedlagda stenbrott och avsaltning är några exempel. Mer kommer att presenteras på ett kommande möte i Slite den 2 december.
Jag skulle gärna vilja höra på mötet att det nu planeras för en nystart där industrin och miljörörelsen, tillsammans påbörjar ett arbete för en långsiktig lösning av vattenfrågan.
Fortsatt konfrontation och motsättningar leder enbart till allt djupare skyttegravskrig. Det kan ingen gotlänning önska. Således inte tekniska lösningar i första hand på mötet, utan mer av nu sträcker vi ut en hand till samarbete.
Kvinnliga processoperatörer
Under 1980-talet var jag en period chef för länsarbetsnämndens utbildningsenhet. Det kom propåer från AMS att länen skulle försöka starta projekt där arbetslösa tjejer skulle utbildas i typiska manliga industrijobb. En jobbgaranti skulle även ingå. Jag besökte ett tiotal tillverkningsföretag, utan att de kunde lova någon jobbgaranti.
En dag kom jag till Nordkalk AB och träffade personalchef Birgit Ragnarsson och VD:n Kaj Gustavsson. Här blev det äntligen napp. Sju gotländska tjejer fick en grundutbildning till processoperatörer via AMU Visby och kursledaren Verner Lundin, Slite. Bland annat fick de åka på utbildning till England och Tyskland. Jag vill minnas att fyra tjejer sedan fick jobb på företaget.
Hörde nu till min glädje att några fortfarande jobbar kvar. Sådant får hjärtat på en gammal ”AMS-are” att slå några extra slag.