Subventioner löser ingenting
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Problem är att vi inte har fria val i dagens Sverige. Problem är att man hela tiden pressar kvinnors löner nedåt. Problem är att samhället inte tar ansvar för barn och barnafödande.
Svenska arbetsgivare borde anställa unga kvinnor först, inte män, för då kommer barnen. Kvinnor har en fot på arbetsmarknaden vid barnafödandet och en rimlig löneutveckling och påbörjat avancemang, om hon avstår från deltid och kvinnor och män delar föräldraledigheten lika.
Löser inte hushållsproblemen
Det är inte hushållsnära tjänster som löser barnfamiljers hushållsproblem. Oavsett om de delar hemarbetet. Nutida livsvillkor rimmar illa med dagens situation när två personer i ett hushåll arbetar och avstånden till arbete och förskola är orimliga.
Det vanvettiga är att förväntningar på personal från nutida arbetsgivare är densamma som när en svensk familj hade en ensamförsörjare och denna ensamförsörjare var man.
Dessutom har arbetstakten drivits upp. Hushållsmaskinerna som gav föräldrar mertid för barnen, den mertiden stjäl nu arbetsgivare och aktieägare. Storstadssatsningar är en annan tjuv.
Hushållsnära tjänster löser inte en samhällsstruktur som bygger på att kvinnor tar huvudansvar i hemmet och män rycker in. Hushållsnära tjänster löser inte den familjestruktur som bygger på två lönearbeten och vanvettiga bostadspriser.
Hushållsnära tjänster löser inte behovet av kortare arbetsdag och långa restider till jobbet. Eller höga bensin- och elpriser. Allt som urholkar familjelivet och sätter press på unga människor.
Vad är rimlig lön?
Idag omsätter vit städning 150 miljoner kronor om året vilket är cirka 600 anställda. Wera Svensson talar om normala anställningsvillkor. Vad är normalt och vad är en rimlig lön och en rimlig löneutveckling för hushållsnära tjänster? Vem skall subventionera vad?
Att välja individuella lösningar, när samhället och kvinnor är mest betjänta av strukturella förändringar i arbetslivet, ändrar inget mönster. Och gör knappast någon lycklig.