Suck för Cuf och Centerns siffror
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Socialdemokraterna använde länge parollen "att arbeta är en rättighet", i vart fall tills deras egen politik hade skapat ett system som gjorde det mer lönsamt att leva på bidrag än att arbeta. Någonting som alliansen under de gångna fyra åren har ändrat på. Med framgång och med rätta då det ska löna sig att arbeta. Oaktat detta finns det alltid någon som inte är helt nöjd. För tillfället är det Magnus Andersson, ordförande för Centerns ungdomsförbund.
I en debattartikel i Aftonbladet i förra veckan gick Magnus Andersson till attack mot sin gamle svurna fiende LAS (lagen om anställningsskydd) under skölden att den hindrar ungdomar från att etablera sig på arbetsmarknaden. Magnus Anderssons lösning för att minska ungdomsarbetslösheten, förutom ett avskaffande av LAS i dagens form, är ett förslag som innebär att ungdomar ska acceptera att arbeta för 2/3 av normal minimilön under det första året efter utbildning.
Andersson verkar vara av uppfattningen att en röd prislapp på ung arbetskraft är allt som krävs för att arbetstagare ska anställa unga och de unga ska få arbete och på så sätt leva lyckliga i alla sina dagar.
Det vore intressant att få ta del av om det finns någon empiriskt undersökning bakom det förslaget.
För vad tror Andersson egentligen? Att företag, som enligt Andersson, idag inte vill anställa ungdomar ska bli villiga att så göra bara för att det är billigare? Att kraven på arbetslivserfarenhet automatiskt försvinner med förslag som är snälla mot plånboken? Och vilka signaler skickar det egentligen till de berörda? Att ung arbetskraft inte är värd lika mycket som lite äldre?
Varför ska en ung, kompetent och utbildad människa tvingas utföra samma arbete som någon som är tio år äldre men för en mindre lön? På vilket sätt är det att stå på de ungas sida?
Och till den stora frågan. Vad händer när det första året har gått? Hur ska den unga arbetstagaren då kunna motivera att han eller hon ska få stanna kvar och få fortsätta att utföra samma arbete men nu till en högre lön, när samma person tidigare har varit nöjd med en mindre ersättning? Utöver det är risken att ungdomslöner även påverkar lönenivån för övriga arbetstagare till det sämre, vilket knappast kan vara önskvärt för någon. Ungdom eller ej.
"Ungdomslönen" är en tillfällig lösning som inte råder bot på det verkliga problemet (dvs brist på arbeten), utan snarare endast löser sysselsättningen och statistiken för stunden. Inte helt olik de marknadspolitiska åtgärder som vanligtvis förknippas med oppositionens politik.
Men så är ju också centern känd för att lite vända kappan efter vart maktvinden vänder, så förvåningen bör väl utebli.
Jag håller med Magnus Andersson i det att ungdomsarbetslösheten inte kan lösas med fler högskolepoäng. Dagens unga är utbildade. Och det är ingen lösning att tvinga "alla" att studera vidare. Alla varken kan eller vill ha en universitetsutbildning. Och samhället behöver inte endast universitetsutbildade personer.
Problemet är att många av de arbeten som tidigare fanns, och som fungerade som en första språngbräda in på arbetsmarknaden, har försvunnit i diverse effektiviseringsprojekt och ersatts av modern teknik.
Jag undrar hur genomtänkt Magnus Anderssons förslag om "ungdomslön" egentligen är. För att komma från ett ungdomsförbund ter det sig mycket märkligt. Det är nästan så man undrar om högskoleingenjören Andersson börjar bli nervös för egen del, för det fall han efter flera år som ordföranden för Cuf inte kommer in i riksdagen till hösten.
Med tanke på centerns siffror i diverse väljarundersökningar framstår ju sådan eventuell oro som inte helt oberättigad. Och med sådana förslag som "ungdomslön" börjar jag förstå centerns siffror.