Sunt förnuft tycks ha blivit en bristvara
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
"Onödigt mycket tid går åt till administrationen och att fylla i blanketter."
Fråga en entreprenör vilket som hon/han ogillar mest och svaret blir sannolikt i denna stil:
"En djungel av paragrafer som gör att man i sin väg mot att förverkliga en idé kan gå vilse och ge upp innan man kommit fram."
Jag har träffat många som ställer sig frågan om det inte längre finns någon som kan handla med sunt förnuft som riktmärke. Med det menas inte att man skall förbigå paragrafer och regelverk, men viljan att lösa det på bästa smidiga sätt tycks saknas i många fall.
Medvetenheten om problemen finns, men ännu är vi långt ifrån att ha raderat bort dem. Centerpartiets vallöfte om minskat krångel för företagande har inletts, men ännu återstår mycket. Gotlands kommun har förtydligat sin devis "Smidiga Gotland" och vill nu se "Raka spåret". En god tanke som förhoppningsvis gör det lättare för varje enskild gotlänning i sina myndighetskontakter. "En dörr in" är ett annat talesätt och det är menat att den enskilde inte själv skall behöva behöva söka rätt på allt som krävs utan bli lotsad fram i de olika stegen.
Det är bra om man kan komma en bit på den här vägen. Och dessutom nödvändigt om vi skall få en positiv utveckling av Gotland. Men tyvärr får jag alltför ofta kontakt med människor som befinner sig i ett närmast uppgivet tillstånd efter att ha slussats mellan olika instanser utan att ha fått några klara besked.
Fredagen den 16 mars hade vi en insändare från Romaföretagaren som ville sätta upp en flaggstång och vände sig till tekniska nämnden som hänvisade till byggnadsnämnden som hänvisade till Vägverket som hänvisade till tekniska nämnden...
Jag förstår om vissa tröttnar.
I Alva planerar Ilse Hallgren och Magnus Ahlsten en biogasanläggning. Inledningsvis i mindre skala, men sen rejält utbyggd. I flera år har de nu försökt komma i mål med första delen. Men trots att alla intygar hur rätt i tiden - och framförallt för framtiden - det är att förvandla avfall till energi och jordförbättringsmedel så tornar de byråkratiska hindren upp sig. Förhoppningsvis orkar det framåtsträvande Alvaparet hålla ut och komma i mål med sin idé, något som kan bli grund för ett mer omfattande steg mot en mindre miljöskadlig livsstil.
Jag skulle kunna berätta om många fler exempel jag fått mig till del under årens lopp. Men jag stannar här för den här gången med dessa två fall, som i sin karaktär är väsensskilda. Företagaren som vill sätta upp en flaggstång och lantbrukarparet som vill medverka till en mer hållbar energiomställning. Den gemensamma nämnaren finns ändå i att paragrafrytteri och byråkrati går före det sunda förnuftet. Och det är ingen tillfällighet att man ibland förstärker uttrycket sunt förnuft och i stället säger sunt bondförnuft.