Sura och griniga i trafiken
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Jag åker en hel del bil i Mellaneuropa och blir överraskad av den attityd man möts av när man börjar åka i Tyskland. Jag får en känsla av att man säger till oss "välkommen hit nu skall vi se till att du kommer fram smidigt och snabbt".
Trafikanterna är alerta och professionella i vad de sysslar med, de läser av trafiken och agerar därefter, man hjälps åt och alla kommer snabbt fram.
Tittar på hastighetsmätaren
Vid tyska vägarbeten är ofta hastighetsbegränsningen satt till 60 km/tim. Är tyska vägarbetare så mycket duktigare än svenska? Agerandet är ljusår från vad vi är vana vid här hemma där många hellre talar i telefon än bryr sig om vad som händer utanför det egna fordonet.
Den attityd som möter när man kommer hem igen är däremot. "Vad skall du här och göra, vi skall nog se till att du inte får det så lätt."
I stället för att koncentrera sig på trafiken så gäller det att ha uppmärksamheten riktad på hastighetsmätaren. Folk är sura och griniga i trafiken, väldigt få vill underlätta för någon annan.
Hastighetskameror och vägbulor är innovationer som känns som rena djävulskapen. Rondeller är numera konstruerade så att det inte går att se rakt igenom dem, till vilken nytta då?
En säker rondell skall naturligtvis vara plan, ha flera filer, ha fri sikt och gå i en vid cirkel för snabb genomfart.
Jag hörde en gång en ledamot i tekniska nämnden förklara att "de vägar som kommunen hade ansvar för skulle inte vara så bra för då körde fordonsförarna för fort"! Förlåt men jag trodde faktiskt att det var en fördel med bra vägar, där man kan ta sig fram smidigt och snabbt.
Ständigt nya pekpinnar
Den irritation som trafikingenjörer skapar gör oss till sämre fordonsförare. Man tar bort möjlighet till glädje, smidighet och fantasi, det enda som ges är ständigt nya pekpinnar.
Den sura och småsnåla inställningen till trafikanter speglas ganska väl av alla privat uppsatta "skydda-barnen-skyltarna". Det är väl alldeles självklart att ungar inte skall leka på vägarna.
På Gotland har vi än så länge bara en trafikkamera, statistiskt kan man hävda att trafiken är säker på det vägavsnittet ända tills första olyckan inträffar, men efter det så blir förhållandet precis tvärt om.
Eftersom det inte hänt någon allvarlig olycka tidigare. På fastlandet finns oftast kamerorna på de vägavsnitt där man definitivt bör ha ögonen på trafiken i stället för instrumentpanelen.
Den enda medicin som meddelas för att sänka olyckstalen är sänkt hastighet. Det måste vara bättre att se till att fordonsförare kan köra aktivt och inspirerat, hålla sig vakna och inte vara på vägen längre tid än nödvändigt. Vill man köra sakta för att spara drivmedel så har man koll i backspegel.
Dubbdäckens giftiga damm
Nu konstateras att dubbdäck river upp giftigt damm, att de sliter stora gropar i vägbanan är känt sedan länge. Groparna är farliga för trafiken och dyra att reparera.
Som medicin mot det giftiga dammet föreslås en extra avgift på dubbdäcken. Man tar sig för pannan - blir dammet mindre giftigt då? Det är lika begåvat som att tro att miljöproblemen avskaffas med höjda skatter på drivmedel
Dubbade däck skall naturligtvis förbjudas eftersom de förorsakar cancer, vattenplaning och dyra vägreparationer.