Svångremmen dras åt runt Europa
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Statsministern kände sig svårt pressad. Hur hade han hamnat i klorna på dessa internationella spelare som aldrig fick nog? Nu senast hade de tvingat fram enorma europeiska lånegarantier för att aldrig någonsin kunna göra några förluster - även när de spekulerade i hela länders ekonomier.
Ville så väl
Han blev lite tårögd. Han som hade velat så väl när han lyssnat till de nyliberala locktonerna. Bara ekonomin släpptes helt fri så skulle allt ordna sig på bästa sätt, alldeles av sig själv. Alla skulle bli börsspekulanter - till och med pensionärerna. Skatterna måste förstås sänkas och statsutgifterna minskas genom att den offentliga sektorn privatiserades. Från behovsstyrning till vinststyrning.
Men att de rikare då blev rikare skulle bara ge fler jobb åt vanligt folk. Det sa bankekonomerna och statsministern kände sig så smickrad över att de lovordade hans nedskärningar.
Och de rikare hade blivit så mycket rikare och samhällsklyftorna hade vidgats. I hela landet hade vinstandelen ökat på löneandelens bekostnad. Men man investerade ju inte vinsterna i produktion utan i allt vildare spekulationer. Och eftersom statens inkomster minskade hade statsministern måst gå till de nyrika internationella storbankerna och låna.
Annars hade han inte kunnat finansiera åtminstone något av den under lång tid tillkämpade välfärden. Och då gick det ju inte att vinna några val. Men på detta sätt ökade förstås statsskulden.
"Men dra då åt hängslena" hojtade statsministern. "Och skosnörena!"
Han försökte undvika att tänka på att detta skulle få samhället att gå i stå. Befolkningen skulle ha mindre råd att handla varor och tjänster. Arbetslösheten skulle öka. Minnet av vad denna fattigdomspolitik ledde till på 30-talet skakade han snabbt av sig.
Finanshajarnas vinster
Så garanterade han ännu en gång finanshajarnas vinster trots att han nyss pumpat in så många miljarder för att rädda dom från konkurser.
Jag kan i alla fall bli bäst på att dra åt svångremmarna, tänkte statsministern. Och sedan kan jag åka runt och hjälpa mina kollegor i andra länder att dra åt. Det kan nog löna sig. För mig.
Och han glömde alldeles bort att hans land egentligen var ett mycket rikt land.