Det var en kraftig reaktion från ordföranden i socialnämnden, Hanna Westerén, på min artikel om sociala insatsgrupper.
Ett par frågor ställs till mig: vad vill jag ha sagt när jag ”på det här viset” tar upp ämnet? Vad får mig att tro att socialnämnden inte driver på? Det som är viktig för mig är att vi på bästa sätt tar hand om dessa ungdomar och där har socialnämnden ett huvudansvar.
Jag tycker inte att det här var ett ämne att diskutera på ett politiskt café på Gråbo Kvarterskrog. Avsikten med det mötet var ju att främst prata politik inför Socialdemokraternas kongress.
Dessutom har jag pratat med Hanna Westerén om sociala insatsgrupper och stödcentrum för unga brottsoffer tidigare.
Det finns anledning att känna oro inför den här frågan och jag är faktiskt inte ensam om att känna den oron.
Anledningen till det är inte svår att hitta, den finns i Hanna Westeréns egna ord. ”Arbetet med sociala insatsgrupper pågår och är prioriterat, även om det inte går på räls”. (Min kursivering.) ”Vi är inte i hamn ännu, det är jag medveten om”.
Styrkort i all ära liksom avstämningar med socialdirektören. Det räcker inte att tycka att sociala insatsgrupper är prioriterat. Socialnämnden har alla möjligheter att få ”det att gå på räls”.
Hanna Westerén har alldeles rätt i att jag inte skall vara delaktig i att lösa brott i min egenskap av polisstyrelseordförande.
En polisstyrelse har helt andra uppgifter och är dessutom förbjuden enligt lag att lägga sig i polisarbetet.
Men ett regionråd och socialnämndsordförande har helt andra möjligheter att agera inom sitt politikområde. Dessutom är det så att jag inte skriver artiklar i Gotlands Folkblad som ordförande i polisstyrelsen, det gör jag som socialdemokratisk debattör.
Om det hade varit Polismyndigheten Gotland som hade skrivit hade artikeln varit underskriven av länspolismästaren.