LEDARE: Svar på tal till Dahlström

I går fick jag på Gotlands Folkblad läsa en del trubbiga argument från Malin Dahlström där hon menade att miljöminister Andreas Carlgren gjort mer fel än rätt. Dahlström misslyckas dock med att göra mål då hon med en felaktig logik och fakta snubblar till för att slutligen göra självmål. Att dessutom retoriskt misstänkliggöra lantbrukare för att vara övergödslare är bara lågt. I den gröna omställningen är lantbrukaren en tillgång inte ett problem.
Att prioritera klimatfrågan är precis vad centerpartiet gör. Dahlström och läsaren vet att kärnkraften inte medför utsläpp varvid hennes argument inte håller. Jag blir också nyfiken, menar hon att det är fel när kärnkraften måste stå för sina egna kostnader? Är det staten som skall bära den bördan, eller? Sedan, eftersom inget kärnkraftsverk (i historien, i världen) byggts utan statligt stöd så skulle det vara uppfriskande att veta om Dahlström tror att ett kärnkraftsverk kan byggas i Sverige? Utan statligt stöd, med enbart privat finansiering. Eftersom staten inte tänker bära kärnkraftens kostnader och eftersom man inte tänker subventionera ett kärnkraftsbygge med beslutet så undrar jag också om det var bättre förr? Givetvis inte. Här snubblar Malin Dahlström.

Sedan har vi bensinskatten. Där finns det en tydlig skillnad mellan morot och piska. Vänsterkartellen vill se en höjning av bensinpriset med 49 öre men utan kompensationer för de som drabbas hårdast. Det är människor som behöver resa långt och som inte har samma möjligheter till kollektivtrafik därför att de ofta bor på glesbygden. Det är de som inte har råd att köpa en ny bil och därför kör en gammal. Det är de som har dålig tillgång till etanol och gastankställen. Det är de med låg inkomst och därmed drabbas hårdast av ökade utgifter. Med de rödgrönas politik får vi ett nytt klassamhälle mellan de som kan leva grönt och inte kan leva grönt.
Alliansen tror på en grön skatteväxling. Det vill säga att när man höjer skatten på koldioxid eller andra miljöskatter så sänker man skatten på något annat som en kompensation. Vi ska ha en offensiv politik för att omvandla Sverige till en eko-effektiv ekonomi men den omställningen får inte drabba de som har det svårast: De som av geografiska och ekonomiska omständigheter har svårt att ställa om sig.

När Dahlström sedan tar upp Östersjöfrågan så kastar hon sten i glashus. Det är dessutom ingen liten sten hon kastar, utan en rauk. Innan Sverige fick en centerpartistisk miljöminister så fanns inga budgetmedel för en miljöpolitik i Östersjön. Idag är nära 1 miljard kronor öronmärkta det syftet. Så har då Carlgrens arbete givit resultat? Har det för Östersjöns del blivit en katastrof?
Knappast. Regeringen har klarat kraven på minskade utsläpp av kväve och fosfor i Östersjön. Man har också gått in med stöd till byggandet av vattenreningsverk i Sankt Petersburg och Kaliningrad. Är miljönationalism vägen att gå eller är miljöpolitiken som mest effektiv vid internationella satsningar? Där behovet dessutom är större. En sak är i alla fall säkert, Östersjön är inte längre ett svenskt innanhav.
Det är här Malin Dahlström gör sitt självmål.

Ledare: Svar på tal till Dahlström