Christer Mattsson, min ledarkollega på centerpartistiska Gotlänningen, ställer i fredasgens tidning en rad frågor med anledning av min krönika om högerregeringens ”feminism”. Jag hävdade att borgerlig politik helt saknar feministisk analys.
För det första. Den påstådda skillnaden i S syn på den mansdominerade byggbranschern och den kvinnodominerade vårdsektorn är riktig. Som socialdemokrat har jag inga problem med att byggbranschen gör vinst, men jag tycker att det är problematiskt när vårdsektorn gör det. Varför?
För att en altan, som byggs av hantverkare, kan värdesättas på en marknad efter sin kvalitet. Den kan förädlas, sågas till, finsnickras.
Hur värdesätter vi vård? Vad kostar det att någon hålla någons hand när hen ligger i sjuksängen? Vad är priset för att plåstra om ett sjukt barn? Att vårda sjuka och att snickra en bod är inte samma sak, och här gör högern ofta tankevurpor.
För det andra. Det är knappast som så att vinsterna i vårdsektorn kommer de kvinnliga vårdbiträdena till del. Tvärtom, tolv av de femton största vårdkoncernerna har män som VD:ar. Detta samtidigt som de som faktiskt arbetar i dessa koncerner till 80 % är kvinnor. Vilka tror ni får miljonbonusarna?
För det tredje. Huvudproblemet med Alliansens ”feminism” är inte att den praktiska politiken saknas (men tro mig, det gör den), det är att man inte erkänner själva grunden i feminismens samhällsanalys: en patriarkal ordning som överordnar män över kvinnor.
Ojämställdhet är ett resultat av en samhällsordning som förnekar halva befolkningen full tillgång till politiska, sociala och ekonomiska rättigheter. Och den maktordningen kvarstår om vi inte aktivt arbetar för att bryta den.
Högern kommer aldrig att göra det.