Svårt att vara liten och bred
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Data från Statistiska centralbyrån visar att svenskarna har blivit mer moralliberala de senaste åren (samtidigt som det paradoxalt nog blåste högervind inför 2006 års val). Det skulle, menar statsvetaren Sören Holmberg, utgöra den starkaste bekräftelsen på att partiet står vid gravens rand eftersom de återigen balanserar på fyraprocentsspärren.
Det kan tyckas vara riktigt. Värdefrågorna är kristdemokraternas identitetsområde och finns det ingen jordmån där är frågan om partiet behövs. Men det är ändå en felaktig slutsats. Att moralliberalismen vinner terräng är en sak. Det betyder inte på långa vägar att dess dominans är total. Varje parti som befinner strax ovanför fyra procent kan fortfarande räkna med att stiga ordentligt i opinionen om det förvaltar en intelligent värdekonservatism. Till och med en person som den förre socialdemokratiske partisekreteraren Lars Stjernkvist menar att det vore en given möjlighet för kristdemokraterna.
Men partiets ledning vägrar lyssna på det örat. Liksom de har vägrat ända sedan succévalet 1998, vilket i sin tur lett till den successiva kräftgången ända sedan dess. Att fokusera på traditionella moralfrågor är att snäva in partiet, har det oavlåtligen hetat. Istället skall sådant tonas ned till förmån för partiets breddning och allianssamarbete. Och så lär det väl fortsätta låta under det riksting partiet inledde igår.
Det låter alltid bra att säga att man skall bredda sig. Framåtsyftande och utåtriktat. Men verkligheten rättar sig inte nödvändigtvis därefter. Politik är inte en tävlan om vem som breddar sig mest. För partier som redan är stora, som moderaterna och socialdemokraterna, finns det ett uppenbart värde i att söka sig till den breda mittfåran. Men för mindre, som exempelvis centern och just kristdemokraterna, handlar det om att hitta enskilda skikt i opinionen just de ensamma kan göra anspråk på eftersom de annars riskerar att utplånas i en kamp med de stora jättarna. Sådan är den politiska djungels lag.
I dag gör alldeles för många partier misstaget att trängas i mitten. Utrymmet för kreativt politiskt tänkande är stort. Men "breddning" är allt annat än kreativt, hur motsägelsefullt det än kan låta. För synonymen är utslätning.
Ska partiet kunna lita på något annat än borgerliga stödröster 2010 är det hög tid att fråga sig vad man egentligen har att göra i svensk politik; varför man i grund och botten finns till. Svaret kan inte gärna bli annat än att man bör profilera sig som det värdekonservativa alternativet. Snävt och framgångsrikt.