Svårt förbise kärnkraften i klimatdebatten
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Kommissionens ordförande José Manuel Barroso målade i samband med presentationen upp en bild av en modern union på tröskeln till att bli en lågkoldioxidekonomi. Men dagens EU är i energisammanhang alltjämt att betrakta som en fossilekonomi. Till exempel kommer häften av elproduktionen från kol och gas. Oljan är fortfarande ett viktigt smörjmedel för ekonomin.
Med det i åtanke är det trots allt lovande att kommissionen förespråkar en ökad användning av förnyelsebara energikällor så att de ska svara för 20 procent av energianvändningen år 2020. Då ska även koldioxidutsläppen ha minskats med 20 procent, räknat från basåret 1990. Att som miljöpartiets språkrör Peter Eriksson kalla målsättningen för feg och dess försiktiga betoning på fördelar med kärnkraft och koldioxidförvaring för oansvarig är faktiskt inte konstruktivt.
Kritikerna har dock en poäng i att det är tveksamt om det är klokt att villkora en ännu högre ambitionsnivå. Det handlar om att kommissionen egentligen vill se en minskning av utsläppen med 30 procent, men bara om övriga världen också förbinder sig till det.
Miljöminister Andreas Carlgren vill att EU ska minska sina utsläpp av växthusgaser med 30 procent fram till år 2020. Förhoppningsvis får regeringen stöd för den ståndpunkten när kommissionens förslag ska beslutas av unionens stats- och regeringschefer i mars. En sak är dock säker, utan en satsning på kärnkraft är det inte mycket som talar för att EU kommer att klara målet oavsett om det hamnar på 20 eller 30 procent.