Svensk rekordhandel i fjol Det ger oss garanti för en ökad välfärd
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Statistiska centralbyrån (SCB) och handelns Utredningsinstitut (HUI) har räknat fram siffrorna för förra årets handel. Detaljhandeln omsatte 533 miljarder kronor, och de 37 miljarder som ökningen från 2005 är ger en procentsiffra på cirka 7.
I perspektiv
Nu kommer vi in på siffror som blir lite svåra att greppa för oss, så därför tillåter jag mig en "favorit i repris":
Om vi tänker i tid i stället för i kronor så är en miljon sekunder drygt 11,5 dygn medan en miljard sekunder motsvarar 31 år och 8 månader
Ett annat sätt att se på siffrorna är att ökningen med 37 miljarder gör drygt 4 000 kronor per svensk och år, eller drygt 330 mer per månad.
Då är vi nere i mer gripbara siffror, och om Alliansregeringens löften håller så har svensken gott och väl den summan mer att konsumera för också det här året jämfört med det föregående. Så då bör vi kunna förvänta oss en lika stor ökning i vårt shoppande innevarande år.
Prognoser säger annat
Men så blir det inte enligt prognoser från SCB och HUI, ökningen förväntas stanna vid fem procent. Å andra sidan är fem procent på de 533 miljarderna som omsattes 2006 nästan uppe på 30 miljarder. Jämförelser mellan kronpåslag och procentökningar måste man alltid analysera extra noga.
Vad är det då som gör att förväntningarna sjunker för detta år? Jo, främst finns oron för ränteläget. Om räntan höjs mattas handeln med bostäder, dessutom blir prisnivån inte lika accelererande. Till detta skall också läggas att den som handlar bostäder vid en hög räntenivå inte är lika angelägen att öka på sina lån för att också renovera, eller för att köpa något annat och lägga ett lån på toppen.
Mer vardagligt
Nåja, hus och lägenheter handlar man inte med varje dag. Så därför bör vi kanske mer tänka på det vardagliga. Som skor och kläder. Eller livsmedel. Och det är sannolikt där som "bankomatkvitton" med högre saldobesked kommer att märkas mest. Uttrycket "det märks på bankomatkvittot" präglades ju av moderater i allmänhet och statsminister Fredrik Reinfeldt i synnerhet i debatten kring förhållandet mellan sänkta skatter och ökade utgifter nu kring årsskiftet.
Vi som förvärvsarbetar gjorde väl alla erfarenheten på januari månads lönebesked att skattebeloppet förhållandevis hade sjunkit medan avgift till fackförening och a-kassa hade ökat. Så här långt ligger vad jag förstår nästan alla på plussidan i den matematiken. På mitt lönebesked var det i alla fall så, och från de i min närhet här på tidningen eller bland dem jag möter på stan så är det samma sak.
Ni har väl förresten märkt att tongångarna om Alliansregeringens krig mot facken har tonats ner de senaste dagarna? Där har vi nog anledningen.
Helhet och tid
Som i det mesta kan inte enskilda faktorer överbetonas när man skall bedöma helheten. Det gäller oavsett om de finns på det som kan ses som minussida eller det som anses ligga på plussida.
Lika viktigt är det att man låter saker verka över tiden. Det är inte alltid säkert att de allra första intrycken stämmer i ett längre perspektiv. Så visst har ränteläget och en del annat mycket att göra med hur vår gemensamma så kallade tillväxt kommer att utvecklas under året. Om det mesta går till omkostnader - som ränteutgifter och liknande - så blir slutsaldot för vår allmänna välfärdsutveckling givetvis lägre än om vi kan använda hela vårt nya överskott till ökad konsumtion. Konsumtion ger nämligen i slutändan betydligt flera jobb i både produktions- och distributionsled.
Men det är sånt som vi inte dagligdags pratar om i våra köksbordsdiskussioner. Då ser vi om vi har fått mer i den egna plånboken eller inte. Och sällan ser vi en eventuell ökning i tusenlappar i ett årsperspektiv utan i så fall i hundralappar i ett månadsperspektiv.