Sverige hade vid början av 1990-talet en grundskola där elevernas prestationer låg på topp och likvärdigheten mellan landets skolor betecknades som hög. Jämfört med andra länder hade Sverige en hög grad av sammanhållet och likvärdigt skolsystem.
Jag vill hävda att en stor del av denna, i denna del, framgångsrika skola, kom sig av den starka tonvikt man då hade på det kompensatoriska uppdraget i skolan.
Inte gynnat någon elevgrupp
De senaste 20 åren har en rad skolreformer genomförts i Sverige och prestationerna har inte förbättrats för någon elevgrupp, vare sig för de starkaste eller för de med svagare förutsättningar.
Efter år av svarta rubriker och myntande av begrepp som "den svenska flumskolan" har den politiska ledningen med Jan Björklund i spetsen drivit skolan allt längre ifrån det som tidigare var svensk framgång!
Lärarnas Riksförbund presenterade på DN Debatt den 3 maj slutsatser från en rapport där man låtit SCB ta fram uppgifter om 400 000 elever ur fyra olika årskullar. Där konstateras att den avreglering som ägt rum i den svenska skolan sedan 1990-talet inte gynnat någon.
En skola som bygger på konkurrens i alla delar, med fokus på individuell frihet, har skapat en uppdelning där ingen är vinnare. Även de duktigaste eleverna presterar sämre. Vidare konstateras att skillnaden mellan den tiondel som presterar sämst och den tiondel som presterar bäst har ökat.
Rapporten visar att den svenska grundskolan förvandlats från en av världens mest likvärdiga skolor till en skola där elevknutna faktorer får allt större betydelse.
Där kunskapen om en elevs bakgrund gör det relativt enkelt att förutspå om, och i så fall i hur stor utsträckning, han eller hon kommer att lyckas med sina studier i grundskolan.
De svagaste har förlorat mest
De insamlade uppgifterna ger tydliga belägg för att det är de svagaste eleverna som förlorat mest på den skolutveckling vi haft i Sverige de senaste 20 åren.
Samtidigt skriker Sveriges politiska ledning om flumskola, om att de svenska eleverna kan allt mindre i internationella jämförelser, att skolan har för lite fokus på kunskap och för lite av klassisk inlärning och ordning och reda.
Jan Björklund går i spetsen för de reformer som så drastiskt kommit att förändra den svenska skolan. Skolverket lyfter fram det som anmärkningsvärt, att trots visioner och höga röster kring kvalitet, kunskap, mätbarhet och ordning var de svenska elevprestationerna båda höga och likvärdiga i början av 1990-talet, medan vi idag ser en annan bild. Följaktligen lyckades de skolknutna faktorerna kompensera för negativa elevknutna faktorer på ett bättre sätt för 20 år sedan.
Kunskapsbedömningar och kunskapsresultat har fått en ökad roll i styrningen av skolan och som följd av detta tenderar de gemensamma målen för skolan att bli mindre viktiga att diskutera jämfört med skillnader i måluppfyllelse.
När det hela tiden efterfrågas mätbarhet riskerar fokus flytta från skolan som en plats för lärande och utvecklingsprocesser, till fokus på output. I detta förlorar svaga elever och elever med föräldrar med liten möjlighet för stöd mest.
Ge alla ökade möjligheter
För att bryta den trend vi ser i Sverige där den svenska grundskolan förvandlats från en av världens mest likvärdiga skolor till en skola där elevknutna faktorer får allt större betydelse, måste vi alltså tänka om kring skolans huvudsakliga uppgift.
För eleven med svaga förutsättningar är skolan chansen till förändring! Skolan måste träda in, vara en hjälp i hela elevens utveckling, ha tid för relationsbygge och annat, än att undervisa för höga resultat på nationella prov!
Skolan är den enskilt viktigaste faktorn vad gäller möjligheten att ge alla elever ökade möjligheter!