Svensk trupp på imperiernas gravfält
Foto: Staffan Löwstedt / SvD / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Enligt Svenska Dagbladet skall soldaterna ha fått instruktioner att inte berätta för utomstående om attacken. Enligt försvarsmakten, som medger att raketvapen kan ha varit inblandade, utreds incidenten fortfarande.
"Händelserna ligger inom ramen för den hot- och riskbedömning som den militära underrättelsetjänsten tidigare genomfört" skriver Försvarsmakten på sin hemsida.
Ändå rekommenderar arméinspektör Berndt Grundevik att fler splitterskyddade fordon med varierad kapacitet skickas till Afghanistan. Bland annat pansarskyttebandvagnen Stridsfordon 90.
Klart är att det allmänna säkerhetsläget för den svenska Afghanistanstyrkan försämrats.
Det är försvarets egen bedömning i en rapport som presenterades i måndags. Konflikten i syd intensifieras och sprider sig norrut, där de svenska trupperna är stationerade, och österut, över gränsen: Under hösten har USA genomfört en rad attacker mot al-Qaidamål i Pakistan, den pakistanska regeringen har förlorat kontrollen över de talibandominerade områdena i norr, samtidigt som mycket tyder på att den pakistanska säkerhetstjänsten planerat och genomfört talibanattacker i Afghanistan.
Barack Obamas och John McCains meningsskiljaktigheter i utrikespolitiken rör inte huvudsakligen omfattningen av USA:s närvaro i Mellanöstern, utan valet av slagfält.
Mycket tyder på att Bushadministrationens neokonservativa strateger hade siktet inställt på Irak redan före den elfte september.
McCain betonar mycket riktigt vikten av långvarig amerikansk truppnärvaro i landet, för att säkra en demokratisk utveckling.
En bred amerikansk vänster, med Obama i spetsen, har ifrågasätt dessa nationsbyggande ambitioner.
Det är i Afghanistan USA:s säkerhetspolitiska intressen bäst försvaras, menar man.
Bilden av Afghanistan- och Irakkriget som fundamentalt väsensskilda har ett ganska brett stöd utanför USA, inte minst i Sverige. Frågan är emellertid om denna syn är berättigad. I båda fallen rör det sig om etniskt och religiöst djupt splittrade länder, där störtandet av en tyrannisk och i alla avseenden illegitim regim skapat ett maktvakuum, där olika intressen drabbat samman under inbördeskrigsliknande former. I båda fallen har västfientliga granstater utnyttjat situationen för att främja sina intressen.
Det brittiska, ryska och senare det sovjetiska imperiets misslyckade försök att pådyvla Afghanistan sin vilja har förtjänat landet epitetet "imperiernas gravfält". Nu ställer utvecklingen i regionen också det amerikanska imperiet inför svåra utmaningar. Vilken blir Sveriges roll framöver i detta allt våldsammare spel?