Regeringen framhärdar med en skolpolitik, som syftar till mätbarhet och snabba resultat. Fokus flyttas från lärande och utvecklingsprocesser, eleverna mår sämre och resultaten sjunker.
Istället måste mognaden av den enskilde elevens integritet och ansvarstagande vara målet för barnuppfostran och pedagogik de närmaste 100 åren. Historien visar, att personer med hög grad av integritet alltid tar sin del i gemenskapen och tar väl vara på sig själva samt utför goda prestationer.
Lydnad eller ansvarstagande
Både barnuppfostran och pedagogik har länge varit motstridig då man haft lydnad som värdegrund och samtidigt förväntat sig ett inre ansvarstagande. De barn man lyckats göra lydiga klarar sig dåligt utanför sin lydnadskulturs väggar.
Olydnad är ett första steg på väg mot integritet och inre ansvarstagande. Dessa elever bör därför - istället för att hållas tillbaka - tas i handen, stärkas i sin självkänsla och beredas tillgång till sitt inre ansvarstagande. Det är inte bara en förutsättning för lärande utan också en viktig mental hälsofaktor.
I brist på bättre insikter fortgår den centrala skolpolitiken på den inslagna vägen. Istället för att ta sin utgångspunkt i vem barnet är, ska det pressas att för nationens bästa - under förevändning att det är för deras egen skull - göra prestationer och resultat, som just därför inte infinner sig.
Betyg ska sättas så tidigt som möjligt, fast det är väl dokumenterat, att inpluggad kunskap under betygspress har ringa livsvärde. Konkurrenstänkande premieras istället för att värna barnets självkänsla och självförtroende och därmed hela människan, vilket skulle lyfta resultaten och vara till gagn för Sverige.
Idag finns inga förslag från regeringen som i grunden kan vända utvecklingen. Det talas om att öka rektorernas självständighet och makt över skolan, men de famlar redan med stor vilsenhet och dålig utbildning.
Genomförda reformer saknar såväl forskningsförankring som varje form av konsekvensanalys.
Läxhjälp med skattebidrag
Föräldrar , i praktiken bara en del, kan välja skola efter dess kvalitet, men de avser då skolans sammansättning av elever, vilket, till nackdel för alla, ökar segregationen, som får ytterligare bränsle när det blir fritt fram för vinstdrivande företag att erbjuda läxhjälp till dem som har råd.
Detta med hjälp av skattepengar som istället borde tillföras skolan och komma alla till del.
Regeringen vill styra och reglera, mäta och kontrollera, betygsätta, granska och dokumentera. Med dessa opedagogiska styrmedel mals lärarrollen ner, vilket gör att lärarnas kreativitet försvagas och att resultaten sjunker.
Tilltron till lärarkåren minskar
Söktrycket till lärarhögskolorna minskar. Tilltron till lärarkåren som yrkesgrupp sjunker drastiskt och kommer under lång tid framöver bli svår att återskapa.
Skolan håller på att formas med rötter i en hos oss förgången tid och med förebilder från samhällen som ligger efter oss i utvecklingen. Resultatet blir en stereotyp skola, som inte har sin värdegrund i elevens individualitet och motivation och därför saknar potential för en dynamisk kunskapsutveckling.