Jag efterlyste Eva Bofrides engagemang för att förstå och debattera vilka mekanismer i samhällen som skapar människor som är beredda att ta till dödligt politiskt våld. Hon skriver att detta har hon visst tagit upp tidigare, det är naturligtvis en brist hos mig att jag inte lagt märke till det, dock kunde Bofride i några korta ord beskrivit vad hon kommit fram till.
Jag å min sida är övertygad om att förringa människors oro för våld och tvång, fattigdom och inskränkningar i vunnen frihet kan utlösa förtvivlade handlingar om makthavare inte vill lyssna. På så sätt fick ett uteblivet offentligt samtal 6 procent av väljarna att söka upp SD i senaste val och det lär bli flera i nästa val.
Jag har ingen anledning att ömka Sverigedemokraterna, jag är varken medlem eller sympatisör. Min omsorg gäller landets medborgare som inte får diskutera viktiga frågor utan risk att bli kallade för rasister.
Min politiska idé är socialismen och statsfeminismen. Bofride menar med en anstrykning av hån att jag värnar gammelsvenskarna. Det begreppet är lätt att misstolka - medborgare är ett bättre begrepp och kan vara synonymt med "svenskar". De är svenska medborgare oavsett varifrån de eller deras anhöriga kommer, när de arbetar så ger de landet en rikedom som ska fördelas med ökande rättvisa.
Svenskarna har inte haft tur, det är inte turen som gör att landet fungerar. Det är medborgarna som under generationer arbetat, man har minskat adelns, prästernas och kyrkans makt. Man har genom demokrati och jämställdhet skapat goda ledare. Alldeles extra viktigt har det varit att ge kvinnorna ökad makt över samhället och över sina egna kroppar.
Eva Bofride menar att jag är orolig för en kommande "massinvandring" det är Bofride som använder det ordet - inte jag. Hon raljerar över att svenskarna kan drabbas av elände om samhället slås sönder.
Jag kan berätta att jag har sett hur det ser ut i franska storstäders förorter där franska medborgare med fasa lämnar sin bostad på dagtid och definitivt inte efter mörkrets inbrott .
Kära Eva Bofride, dessa medborgare har redan fått uppleva det elände som du tydligen inte tror kan drabba Sverige. Jag har själv upplevt hur militanta religiösa trängt in i lokaler där vi tränat dans. Kanske kan Bofrides fantasi sträcka sig till att ana vilka omdömen våra kvinnliga danspartners fick när en kjol svävade ut.
Jag känner stor empati för enskilda flyktingars svåra öden och Sverige måste hjälpa några. Likväl är det så att problemen i Somalia, Sudan, Syrien med flera länder skapas i de länderna och ingen annanstans. Om inte människorna där ska lösa sina problem precis som vi i Europa gjort, vilka tycker då Bofride ska klara ut eländigheterna?
Kan det inte vara så att de måste göra upp med sin adel och sina präster, skapa humana politiska system och ge kvinnorna frihet, kvinnor är nämligen ofta både arbetsammare och smartare än män, ända tills gubbarna lärt sig det kommer de ha problem och vara fattiga vart i världen de än lever.
Kofi Annan säger "det finns inget mera effektivt redskap för utveckling än att stärka kvinnors rättigheter". Om detta måste vi våga tala. Kulturer som arbetar i annan riktning måste kritiseras.