Svenskarna skall bli ivriga bävrar
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Gör tankeexperimentet att det hade varit Olof Johansson som framträtt på Timbro, eller för att inte sträcka tanken alltför långt, Lennart Daléus. Det skulle då sannolikt ha varit artiga men distanserade möten, lyssnande och argumenterande utan att tycke uppstått. Så är det inte när Maud Olofsson tar till orda. Det centerparti hon leder gör till skillnad från hennes företrädares borgerliga sorgebarn anspråk på att vara Sveriges mest liberala parti. Omställningen är ingen liten bedrift. Och det reformarbete som Maud Olofsson har lagt ner på centerpartiet vill hon fortsätta med i Sverigeskala. Ingenting är omöjligt. Sådan entusiasm smittar av sig, i och utanför Timbros lokaler.
Den som hyser förväntningar om köer av glädjerusiga människor utanför vallokalerna nästa höst lär bli grymt besviken, men Maud Olofsson är så klart inte så naiv. Hennes poäng är att det inte skadar att tydligt uttrycka förändringsvilja. Socialdemokraterna gör ju tvärt om, värnar om det som är och skyr förändring, annat än om det behövs för att vrida väljarvapen ur händerna på oppositionen. Tankearbetet har gått i stå och istället för att värna om arbete har arbetarrörelsen utnämnt sig till ersättningsnivåernas främsta försvarare. Att regeringen är tröttkörd är så klart bra för den borgerliga alliansen, men maktskifte bör åstadkommas av egen kraft. Det betonar såväl Maud Olofsson som hennes kollegor i alliansen.
Enighet och trovärdighet
Så hur ser då Maud Olofsson på alliansens chanser? Vad behöver partierna åstadkomma för att kunna vinka till Göran Persson & Co inifrån Rosenbad? Svaret är enighet och trovärdighet. Gärna till hösten men senast till våren, enligt centerledaren. För det är i budgetarbetet som de borgerliga partierna måste jämka ihop sig för att kunna utgöra ett riktigt solitt regeringsalternativ på egna meriter. Det är en prioritering som det är lätt att hålla med om. Inför ett val räcker det inte att bara skriva gemensamma reservationer, politiken måste vara mera offensiv än så.
Maud Olofssons recept för enighet och trovärdighet innehåller i huvudsak tre ingredienser. För det första ett paket med rejäla skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare. "Inga futtiga miljarder", som centerledaren säger. För det andra reformerade bidragssystem som dels ger signaler om att arbete lönar sig, dels finansierar jobblinjen. För det tredje ett ordentligt jobbpaket som ger varaktiga förutsättningar för många nya arbetstillfällen.
Entusiasmen är inte att ta miste på när Maud Olofsson talar. Realismen då? De borgerliga partierna har sakta men säkert närmat sig varandra. Insikten om att det måste finnas färdig politik vid en valseger är utbredd och allvarligt menad. Ett maktskifte ter sig troligare än på länge. Om det gör svenskarna till ivriga bävrar återstår dock att se.