Svenskt Näringsliv saknar tidsmaskin
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I förra veckan slöt fackförbundet IF Metall ett treårigt löneavtal för sina 440 000 medlemmar, huvudsakligen i branscher utsatta för internationell konkurrens. Det avtalet gav 10,2 procent. Nu har Svenskt Näringsliv, åtminstone för tillfället, stoppat det avtal som Svensk Handel tagit fram i förhandlingar med Handelsanställdas förbund, ett avtal som berör 150 000 anställda. Det avtalet skulle ge sisådär 13 procent på tre år.
Jag vet inte vad Svensk Handels vd Dag Klackenberg tänkte på när han förhandlade fram det avtalet. (Klackenberg har för övrigt ett förflutet på utrikesdepartementet, bland annat som expeditionschef.) Men han tänkte definitivt inte på att alla bud skall förankras hos Svenskt Näringsliv. Och Svenskt Näringsliv, som en sent anländ tredje part med andan i halsen, hindrar alltså nu Svensk Handel att skriva på ett färdigt avtal som Svensk Handel redan förhandlat om.
Är det bra att med ett vidlyftigt löneavtal i en hemmamarknadsbransch? Absolut inte. Det är begripligt om Svenskt Näringsliv oroar sig över vad som skall hända i lönerörelsen. Ingenvill ha tillbaka inflationen och luft i lönekuverten. Men ännu så länge har ingen lyckats konstruera en tidsmaskin. Även om Klackenbergs klocka gick för fort, så är det svårt att vrida den tillbaka och låtsas som om ingenting har hänt.
Känns det för övrigt inte oerhört mossigt med dessa centrala avtal? Parterna förhandlar om löneökningar för hundratusentals medlemmar för tre år framåt. Oavsett vilken nivå löneökningarna hamnar på så är det ett avtal träffat långt från företagens och de anställdas verklighet. Den sunda lönebildningen sker i företagen, nära verksamheten och de ekonomiska realiteterna.