Så kom de inflygande – forskarna i FN:s klimatpanel. För att slutföra en ny rapport om klimatet. Att Sverige står värd är ärofullt, att man ser Sverige som intressant på forskarsidan.
På politiksidan är det väl sämre beställt. Där råder retoriken, medan praktiken får stå tillbaks. Det verkar inte vara aktuellt att Sverige kränger på sig ledartröjan i racet för en ansvarsfull klimatpolitik.
Gott då att forskarna icke förtröttas. Det ligger väl i forskningens natur. Att ständigt gräva efter sanningen. Att ständigt analysera och sätta ihop pusselbitarna till en intressant helhet. Kanske brister det ibland i nästa steg – att föra ut resultat på ett både begripligt och tufft sätt. Att slåss för det man kommit fram till.
Pojken och vargen
Nu kommer hoten för mänskligheten åter upp på bordet: Temperaturhöjning, torka, försämrade skördar, smältande isar, havsnivåhöjning. Vi har hört det tidigare och oroats en stund. Men så verkar livet gå vidare utan problem, i vart fall för oss i lilla Sverige.
Det kan kännas lite som med fabeln om pojken och vargen. Den unge fåraherden som ständigt ropar ”vargen kommer”. Byborna strömmar till hjälp men ingen varg syns till. Så återupprepas det. Byborna tröttnar till slut. Så när vargen väl kommer står fåraherden där ensam och övergiven.
Kanske är det så klimathotet upplevs. Det ropas ständigt på klimatförändringen (vargen) men den syns inte påtagligt till. Livet och vardagen flyter på som vanligt.
Det är svårt att se in i framtiden, att engagera sig för något som inträffar om några decennier eller om hundra år. Då flyttas ansvaret till forskare och ytterst till politikerna världen över – de må sitta i Sverige, i Bryssel eller i Kina.
Havsnivån stiger
Fakta är mer och mer obestridliga: Det är till 99 procent klarlagt att temperaturen stiger, det är till 95 procent klarlagt att orsaken är människans aktivitet. Och att havsnivån stiger med mellan tre decimeter och en meter fram till slutet av detta århundrade.
Men då så, då är det väl bara att sätta igång och jobba, göra allt för att bry sig om kommande generationers väl och ve – ytterst dina och mina avkommor. Men ack så svårt det verkar vara.
Ett skäl är ”den förbannade kortsiktigheten”, med Anders Wijkmans ord. Att marknaden siktar in sig på nästa kvartalsrapport och politikerna på nästa val. Då går det som det går med det långsiktiga ansvaret. Och konsumtionen bara ökar. Vi vill köpa billigt. Då köper västvärlden från Kina och sedan skyller vi på Kina att de bidrar med allt högre utsläpp av växthusgaser.
Förnekelse
Mänskligheten blundar, slår dövörat till och förnekar – allt på en gång. Och så finns det de som förklarar det som händer med syndastraff. Människans moraliska brister och felsteg. Allt från syndafallet efter Adams och Evas nyfikenhet på det goda äpplet till att synden är krigens yttersta orsak i vår tid.
Nej, det är dags att lyssna till en enig forskarkår, att vidta de åtgärder som krävs för att ge våra efterkommande ett gott liv på jordklotet.