Tyvärr aktualiseras frågan om civilkurage återkommande. I veckan fick vi se bilder från Stockholms tunnelbana, där en medvetslös man rånades och lämnades liggande på spåret där han senare blev påkörd.
När polisen får tag i rånaren kommer han förmodligen endast att åtalas för grov stöld. I Sverige är underlåtande att rädda någons liv och hälsa inte straffbart.
Sett i backspegeln finns flera exempel på brutala våldsdåd som har haft icke agerande publik i offentliga miljöer. Ett särskilt gastkramande exempel är våldtäkten och mordet på en studentska i Göteborgsstadsdelen Biskopsgården 2010. Under rättegången framkom det att flera personer hört den pågående våldtäkten, men valt att inte ringa polisen. Ett kvinnligt vittne berättade hur hon tagit en cigarett medan hon lyssnade till hur flickans skrik blev svagare och svagare.
Det går naturligtvis inte att kräva att den vanlige medborgaren ska vara en superhjälte. Men i ett samhälle måste vi kunna förvänta oss någon typ av hjälp. Åtminstone verkar det vara en vanlig åsikt bland svenskarna.
Enligt en undersökning från Synovate/Temo vill åtta av tio ha en civilkuragelag som straffar den som inte agerar. Det förefaller som att det allmänna rättsmedvetandet anser att det ska vara ett brott att inte agera när en annan människa är i stor nöd.
Kristdemokraternas Göran Hägglund har länge drivit frågan om en civilkuragelag. 2011 resulterade det i en handlingspliktsutredning, SOU 2011:16. Utredningen föreslog inte att någon ny lag skulle införas. Utredaren Olle Abrahamsson skyllde på svårigheten att bevisa brottet, och risken att vittnen inte skulle våga träda fram. Men utredningen innehöll ändå en modell för hur en civilkuragelag skulle kunna se ut.
Böter eller fängelse i upp till två år skulle kunna följa för "den som låter bli att bistå någon som befinner sig i allvarlig fara för liv, hälsa eller trygghet till person". Förslaget innehöll också rimliga begränsningar.
"Ansvar ska utdömas bara om underlåtenheten med hänsyn till omständigheterna är uppenbart oförsvarlig. Härigenom tydliggörs att den som av fruktan för sin egen säkerhet avstår från att ingripa inte riskerar att straffas."
Det låter som ett ganska sunt förslag. Väl i linje med medborgarnas rättsuppfattning. Regeringen borde ta och titta en gång till på utredningen. Ty frågan lär komma upp igen och igen och igen. Någonting verkar ha hänt i samhället, som gör att människor tvekar om de ens har rätt att ingripa. Det behövs en tydlig markering från lagstiftaren. Ytterst handlar det om vilket samhälle vi vill leva i.