Sverige - ett curlingland
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I samband med konferensen om Irak som hölls i Sverige för drygt en vecka sedan tackade USA:s utrikesminister Condoleeza Rice för Sveriges mottagande av irakiska flytingar, ett mottagande som sett till antalet individer, är större än såväl USA:s som Kanadas. Tillsammans. Merparten av de irakiska flytingarna har tagits emot av Södertälje kommun och det är här som curlingbegreppet blir applicerbart; på den svenska integrationspolitiken i stort.
Idag kan en kommun inte tvingas att ta emot flyktingar och som ett resultat av det och det högst mänskliga agerandet att som ny i ett främmande land föredra att bosätta sig nära sina landsmän har invandringen kommit att koncentreras till framför allt de tre storstadsområdena med områden som Rinkeby, Rosengård och Bergsjön som resultat. Även Södertälje är i detta sammanhang känt. Tre områden och en kommun som alla är kända för sina integrationsproblem.
Att integreras i ett land när man endast träffar sina egna landsmän, talar sitt hemspråk och inte blir en del av det svenska samhället är omöjligt. Därmed begränsas även invandrarnas möjligheter att själva skapa sig en bättre framtid och ansvara för sin egen utveckling. Detta vill regeringenes utredare på området, Monica Werenfels Röttorp ändra på och hon vill göra det genom att tvinga samtliga kommuner att ta emot flyktingar. Kommunalråden i Göteborg och Malmö har en annan lösning, nämligen att invandrarna, under en inledningsperiod, skall kunna tvingas att flytta till andra kommuner där förutsättningarna för bostad och arbete är bättre.
Att tvinga invandrare att bosätta sig på en viss ort har föreslagits tidigare och då som nu avvisats. Den "allmänna uppfattningen" tycks vara att så kan man inte behandla människor. Är dagens sätt så mycket bättre? Med ett system som direkt motarbetar möjligheterna till integration och inte förser invandrarna med förutsättningar att på bästa sätt själva ta ansvar för sitt liv i Sverige? Den gyllene nyckeln till integration är svenska språket. Att då inte direkt motverka att det uppstår i det närmaste kolonier och bostadsområden i vilka det endast bor invandrare och där man kan leva ett helt liv utan att tala svenska är kontraproduktivt och elakt. Den svenska staten menar väl och vill så gärna ta hand om att det blir totalt fel.
Svensk integrationspolitik behöver sig en rejäl omdaning. Precis som den svenska synen på invandraren som någon som kravlöst måste tas om hand omgående bör revideras. Att under en period, till dess att aktuell invandrare kommit in i samhället, fått arbete och lärt sig svenska, placer vederbörande i en särskild kommun med bra förutsättningar för att så skall ske hade varit en partiell lösning på de problem som svensk integrationspolitik idag för med sig. Det är förnedrande att se ner på människor på det sätt som Sverige ser ner på sina invandrare. Någonstans har de ansvariga för svensk integrationspolitik fått för sig att det är inhumant att ställa krav eller förvänta sig motprestationer. Staten gör det på andra områden men inte i integrationspolitiken. Varför beter sig staten här som den bästa av curlingföräldrar?