Sverige i toppen
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Hoffstedt följer Svenskt näringslivs recept och ojar sig över att Sverige sjunkit i rankningslistorna över BNP per innevånare sedan 1970-talet. BNP är ett mått som mäter tillväxten, genom att mäta det samlade värdet av allt som produceras i varor och tjänster i ett land under ett år.
Det är rätt att i en BNP-rankning mellan länder, så har Sverige sjunkit i topplistan. BNP är dock ett osäkert mått och skillnaden mellan de 10-15 bästa länderna är mycket liten. Om vi däremot jämför BNP per innevånare mellan Sverige och EU-länderna, så ligger Sverige klart bättre än EU-genomsnittet. Under hela 1990-talet och även nu.
En svaghet med BNP per innevånare-måttet är att det ju inte säger något alls om fördelningen av inkomsterna mellan människorna. I länder med hög BNP per innevånare, som USA, är ju skillnaden mellan de fattigaste fattiga och de rikaste rika, avgrundsdjup. För att mäta välståndet i länderna har FN utarbetar måttet HDI, (human development index, en mänsklig utvecklingsrankning). Där mäter man BNP per innevånare, men också förväntad livslängd och utbildningsnivå.
I HDI-topplistan för 2004 ligger Sverige på andra plats efter Norge. Och USA ligger på åttonde och Schweiz på elfte plats. Sverige har stigit i HDI-topplistan de senaste tio åren medan USA sjunkit. Jämför vi dessutom med GDI-listan, då man också tar hänsyn till villkoren för könen, så ligger Sverige även där på andra plats efter Norge, medan USA och Schweiz ligger på 8:e respektive 11:e plats.
Det är typiskt för en moderat som Gustaf Hoffstedt att bara vilja mäta välståndet och strunta i hur välståndet är fördelat och om välståndet går till bra utbildning för alla och bra sjukvård och omsorg för alla. Moderaterna vill bara ökat företagens vinster och gynna de rika. Typiskt är deras förslag att sänka skatterna och låta de sjuka, arbetslösa och barnfamiljerna betala skattesänkningar genom radikalt sänkta och försämrade ersättningsregler.
Grundbulten i den socialdemokratiska välfärds- och tillväxtpolitiken har varit den rättvisa fördelningen, den solidariska betalningar av välfärden via skatterna och satsningarna på utbildning, sjukvård och omsorg för alla, oavsett innehållet i plånboken. Denna utjämning är moderaterna inte alls intresserade av. Det visar deras hårda angrepp på de sjuka och arbetslösa, som ska straffas med sänkta ersättningar medan de som är friska och har arbete ska få sänkta skatter. Ökade klyftor och orättvisa ökar varken välfärden eller välståndet.