Utrikesministern inledde i dur. De senaste decennierna har krigen blivit färre och demokratierna fler. Miljontals människor har lyfts ur fattigdom, sjukdomar har trängts tillbaka. Carl Bildt har goda skäl att låta positiv.
Världen blir bättre. Samtidigt höjer vi kraven, därför att världen är mindre i dag, och våra möjligheter till påverkan större. Utrikes- och biståndspolitik är det möjligas konst. Kan Sverige hjälpa bör vi också göra det.
Därför är det beklagligt att utrikesministern i regeringens deklaration vid onsdagens utrikespolitiska debatt i riksdagen inte nämnde det politiska läget i Ungern. Sällan har våra möjligheter att påverka auktoritära tendenser i ett europeiskt land varit så stora.
"Vi är övertygade om att det behövs en starkare europeisk röst i det globala arbetet" sa Carl Bildt i utrikesdeklarationen. "Det gäller frågor från klimatförändringen över fredsansträngningar till värnandet av individers frihet", fortsatte han. Utrikesministern har rätt i sak - men för att vara en stark röst för värnandet av individers frihet måste man först agera i det egna närområdet. I EU handlar det just nu främst om att garantera yttrandefrihet och andra mänskliga rättigheter i Ungern, men också om att skydda minoriteters rättigheter i andra europeiska länder.
Den europeiska unionens grundtanke är bevarandet av fred, demokrati och mänskliga rättigheter. Därför är det positivt att regeringen välkomnar Kroatien som ett 28:e EU-land, och att man på sikt gärna ser Serbien, Bosnien och Montenegro som medlemmar. Samtidigt bör betonas att EU har sina svåraste stunder framför sig.
Unionen måste lösa de akuta problemen, och därefter bli både smalare och vassare, om den ska bli det redskap för välstånd och utveckling som EU-vänliga Balkanpolitiker hoppas på. Fortsatt utvidgning kan göra EU bättre och starkare, men bara så länge man vägrar tumma på grundtanken.
En stor del av den utrikespolitiska debatten upptogs av å ena sidan diskussionen om Sveriges inställning till Israel och Palestina, å andra sidan läget i Syrien. Flera gånger nämndes också de fängslade svenska journalisterna Dawit Isaak, Martin Schibbye och Johan Persson.
Demokratisträvan bör prägla utrikespolitiken. Därför är det välkommet att regeringen, enligt Ekot, vill tillsätta en ambassadör i Syrien, för att stärka stödet till oppositionen. Samma engagemang bör prägla den svenska biståndspolitiken.
Verksamhetsnära bistånd, som bedrivs genom exempelvis fackförbund, vilket Vänsterpartiets Hans Linde lyfte fram i debatten, får inte underskattas. Så kan Sverige handgripligt bidra till att utvecklingen går i rätt riktning.