Förändringens vindar sveper fram över Mellanöstern och lämnar inget folk opåverkat. De har nu nått själva kärnan i Mellanöstern-problematiken: Israels olagliga ockupation av arabiska områden och mer än 60 års förtryck och förföljelse av palestinierna.
Det demokratiska uppvaknandet i arabvärlden har stärkt palestiniernas sak moraliskt. Samtidigt har ockupationsmakten Israel mist några av sina trognaste allierade i området, Egypten och Turkiet, och fler lär följa.
Palestina FN-medlem!
Lägg till detta att USA:s inflytande i regionen - och världen - är kraftigt försvagat, att utvecklingen i Israel går i alltmer nationalistisk riktning och att det inte funnits någon fredsprocess värd namnet på många år.
Man kan förstå att palestinierna tyckt att tillfället nu är lägligt för en framstöt om medlemskap i FN, där det finns stark sympati för palestiniernas sak. Ett antal länder har redan erkänt Palestina, och fler länder väntas göra det när frågan nu ställs på sin spets. USA och Israel gör allt för att förhala frågan i FN, och USA kan genom veto i säkerhetsrådet stoppa fullt medlemskap för palestinierna.
Men USA kan inte förhindra att generalförsamlingen, där frågan så småningom troligen landar, uppgraderar Palestinas observatörsstatus till vad som på FN-språk kallas "icke-medlemsstat", en ställning som till exempel Vatikanen har. Riktigare vore kanske att säga icke-röstande medlem. Det vore en stor diplomatisk framgång för palestinierna, men skulle också ge dem ökad tillgång till olika FN-organ. Intressantast i det sammanhanget är möjligheten att ansluta sig till ICC, Internationella brottmålsdomstolen i Haag.
Israels brott på Västbanken
Enligt domstolens statuter är kolonisering av ockuperat område ett brott mot folkrätten, vilket skulle kunna innebära att de israeliska ledarna ställs till svars för Israels bosättningar på Västbanken och i östra Jerusalem.
Även andra israeliska övergrepp mot palestinierna, till exempel i Gaza, skulle kunna bli föremål för domstolens prövning. Varken USA eller Israel har godkänt ICC, men domstolen kan ändå ta ställning till brott begångna på det palestinska territoriet.
Alla EU-länder är anslutna till ICC. Men när det gäller att göra slut på israelernas kolonisering av Palestina är de sorgligt splittrade. Tyskland, Storbritannien och Nederländerna är emot ett erkännande av Palestina, Frankrike och flera sydeuropeiska länder är för. Sverige tillhör som vanligt gruppen "vet ej" - tills någon annan tar beslut åt oss.
Regeringen borde inte gömma sig bakom EU:s oenighet, eller anföra svepskäl som att Sverige inte kan erkänna Palestina därför att den palestinska regeringen inte har full kontroll över sitt territorium, på grund av den israeliska ockupationen! Tala om moment 22!
Ett resonemang som underkänns av folkrättsprofessorn Ove Bring. Sverige bör ansluta sig till majoriteten av världens länder och erkänna Palestina som egen stat NU. Vad Norge kan, kan Sverige också.
Stödja Israels överlevnad
Att stödja palestiniernas sak genom att erkänna Palestina som stat nu, är också att stödja Israels överlevnad. Kanske inte som exklusiv judisk stat där araberna är andra klassens medborgare, men i alla fall som ett land där judarna kan känna sig trygga inom ramen för en normal demokratisk stats rättsordning.
Den nuvarande nationalistregeringens hårdnackade motstånd mot att ge upp ockupationspolitiken, bäddar för en hårdhänt landning för israelerna.
Och kanske en oönskad resa till Haag för de israeliska ledare som burit ansvaret för övergreppen mot palestinierna.