Sverigebilden är politiskt sprängstoft
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I Muf:s kampanj talas det mycket om mångkultur. Sverige skall vara ett land öppet för alla. Och nog skall moderaternas nygamla fosterlandskärlek betraktas mot bakgrund av Sverigedemokraternas framgångar. Men här finns också en bredare insikt om att identitet och självbild är viktigt i politik. Att det gäller att tala till folks innersta.
Svenskarnas självbild är komplicerad. Sverige nämns först i fjärde versen av "Du gamla, du fria". I de två första verserna som utgör Sveriges nationalsång heter det ju att "jag vill leva jag vill dö i Norden". Det är speciellt.
Speciellt är också att "osvensk" ofta är en komplimang i det här landet. Det typiskt svenska är stelt och tråkigt, eller möjligen en smula okultiverat. Trygga bilar, havregrynsgröt, sex till åtta skivor bröd om dagen och billiga möbler man monterar själv, det är svenskt. Att dricka mjölk eller lättöl till maten och supa skallen av sig på fredagen. Är det inte så att ett mått av självförakt genomsyrar svensk kultur? Att skammen är lika svensk som osthyveln?
Gamla moderaterna hade mycket av detta över sig. Ett slags hembygdsförakt. Den traditionella svenska kollektivismen låg borgerligheten i fatet, tyckte Bo Lundgren. Det var svenskarna det var fel på, inte moderaterna, när sossarna vann valet.
Vänstern har ofta samma inställning. Speciellt när den har velat framstå som progressiv. "Jag hatar allt genuint typiskt svenskt" avslöjade Mona Sahlin i Expressen för några år sedan. Däremot är både Sahlin, Fredrik Reinfeldt och svenskarna stolta över vår politiska modell. På det området är vi föregångsland och världssamvete i ett.
Och visst, historiskt är Sverige ett av världens mer framgångsrika samhällsbyggen. På denna punkt finns det ingen anledning att bråka. Däremot har borgerligheten en utmaning i det att den svenska modellen förknippas med socialdemokratin. Arbetarrörelsens historieskrivning, enligt vilken LO och socialdemokratin lyfte folkjet ur armodet, är dominerande. Trots att den i mångt och mycket är felaktig.
Det är positivt att moderaterna vågar närma sig kulturella frågor. Det är rätt att de omfamnar Sverige. Nu måste de berätta sin historia om hur det Sverige de älskar blev till. Om hundra år av entreprenörskap, låga skatter och frihandel. Om personligt ansvar, strävsamt arbete och bildningsideal. Och de måste påminna om hur framgångssagan slutade. Med socialdemokratins radikalisering på 70-talet, då folkhemmet skulle byggas om till ett socialistiskt laboratorium.
Det är en historia med enorm politisk sprängkraft.