Tysklands förbundskansler Angela Merkel förkunnade i höstas att multikulturalismen har misslyckats fullständigt. I lördags var det Storbritanniens konservative premiärminister David Cameron som dömde ut multikulturen.
I Sverige var Sverigedemokraterna snabbt ute med ett pressmeddelande som förkunnade att Camerons tal bevisade att de har rätt. Det är inte sant.
Det som i debatten kallas multikulturalism är det relativa synsättet att mer eller mindre allt är okej. Att vi inte har någon moralisk rätt att ställa krav på folk från andra kulturer. Det är den hållningen som Merkel och Cameron har dödförklarat. Att inte ställa krav är att svika dem. Det är att stänga samhället för dem har det svårt och som behöver det mest.
Dessa krav är kanske det enda sättet att inkludera alla. För det är vad det handlar om för Merkel och Cameron, att hitta ett sätt att inkludera alla - inte att stänga människor ute.
Lika rättigheter för alla, yttrandefrihet och personligt självbestämmande är liberala grundvärden som gagnar alla. Det är statens uppgift att tillförsäkra alla i landet dessa rättigheter. Det har inte skett på flera årtionden. Det är dock vad Cameron menar måste göras när han pratar om en mer aktiv, muskulös liberalism.
En liberal stat måste försvara grundläggande värden.
Vad Sverigedemokraterna inte verkar förstå är den avgrundsdjupa skillnad mellan det Cameron ser som multikulturens misslyckande och deras egna motsvarighet.
För Cameron är det fullständigt naturligt att samhället består av såväl kristna som muslimer och en uppsjö andra religiösa yttringar därtill. Det är otänkbart att det ska vara på något annat sätt.
Sverigedemokraterna har gjort det till en vana att med jämna mellanrum hävda att det finns en grundläggande motsättning mellan vårt samhälle och islam.
Att det i det mötet skulle uppstå ett slags kulturkrock som är så allvarligt att det hotar hela vårt samhälle.
Cameron nämner även han detta i sitt tal. Han säger uttryckligen att det är en retorik som vanligen härstammar från den yttre högerkanten och som är till för att sprida islamofobi.
Islam är en religion som många andra. Den påbjuder fred mellan människor och goda relationer mellan familjemedlemmar och grannar.
Islamism är en extrem politisk ideologi. Den predikar hat och våld och den sår rädsla och misstro. Den skillnaden är grundläggande och avgörande för den brittiske premiärministern. Så är dock inte fallet för Sverigedemokraterna som har gjort rikspolitik av att spela på folks rädsla för det som är annorlunda.
Åkesson uppmanar regeringen att följa Camerons väg. Det får den gärna göra. En sådan politisk förflyttning skulle mycket väl kunna vara den bästa medicinen mot Sverigedemokraterna.