Sveriges djuriska dubbelmoral
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Ett förbud som vi är helt ensamma om i Europeiska unionen. Grundfrågan handlar om huruvida ett djur ska vara bedövat innan det slaktas. I koscherslakt och i de flesta fallen av halal är inte sådan bedövning tillåten.
Här krockar två principer mot varandra. Dels djurets rätt att inte utsättas för onödigt lidande, dels religionsfriheten, att muslimer och judar ska ha rätt att utöva sin religion. Debatten har länge präglats av ett ganska högt tonläge.
Sverigedemokraterna har velat ta politiska poäng genom att göra djurskyddsfrågan till en ren invandringsfråga. Samtidigt har den folkpartistiska riksdagsledamoten Fredrik Malm visat att lagstiftningen om djurskydd som infördes i Sverige 1937 var starkt påverkad av Nazityskland hållning i frågan.
Rent biologiskt innebär ett rituellt slaktande av främst nötboskap att blodet( trots ett snabbt snitt) fortsätter att pumpa till djurets hjärna. Under några plågsamma minuter lider alltså djuret innan det blir medvetslöst. Detta faktum utgör ett gott skäl till att faktiskt behålla det förbud som finns idag.
De halalslakterier som idag är tillåtna i Sverige utför rituell slakt med en undantaget att djuret faktiskt är bedövat när det töms på blod.
Men kanske skulle de som i dag slår sig bröstet och talar vitt och brett om den svenska djurhållningen som den bästa i världen besinna sig något. Om vi vänder oss emot att djur plågas vid ritualslakt, varför upprörs vi då inte i logikens namn av att vi slänger levande kräftor i kokande vatten eller att mängder av älgar skadeskjuts varje år med stort lidande som följd?
Då är det lättare att peka finger mot personer som kommer från andra kulturer och har andra religioner. Det är tydligt att svenska självbilden när det kommer till djurskydd präglas av en stor dubbelmoral.