Född i mitten av 60-talet växte jag upp med 70-talets barn-TV. Där fick man lära sig att fem myror är fler än fyra elefanter, så allt var inte skruvat. Men man gick också vilse i pannkakan, bekantade sig med onda företagare och kapitalister och man fick lära sig att demonstrera mer mera.
Somliga program var bara lätt färgade av tidsandan medan andra kvalificerade sig som fullödig indoktrinering.
Fullt ut bet det ju inte. Motreaktionen kanske rent av formade den generation som betecknas som både ironisk och cynisk. Men propagandan lämnade också en själslig slagg i medvetandet på varje 60-talist. Rester som man måste vara på sin vakt mot och se till att tänka ett extra varv så att man är säker på att man inte låter sitt omdöme styras av någon ovälkommen betingad reflex.
Jag levde i villfarelsen att det blivit bättre. Och på många sätt har det också blivit det. Dagens unga har ett mycket rikare utbud att välja bland.
Men i SVT:s utbud förekommer fortfarande program som är minst lika skeva som de var på 70-talet. Det förstår jag efter att ha läst en rapport som Timbro presenterade i går - "Frikopplad television - så sviker public service tittarnas förtroende" av Philip Lerulf.
Lerulf återberättar en rad inslag i UR:s program för barn som är direkt felaktiga, vilseledande, eller extremt hårt vinklade. De tenderar dessutom att förenkla problem så vårdslöst att man häpnar över att de producerats i utbildningssyfte. Och måltavlorna är samma som på 70-talet. Den onda kapitalismen. Den onda industrin. Den onda överkonsumtionen. Och så vidare.
Programmet Banderoll kan tjäna som exempel. Lerulf återberättar:
"Programmet inleds med ett inslag tänkt att förklara hur marknadsekonomin fungerar. I den första scenen ser vi programledaren som står och skuggboxar i en boxningsring. Programledaren är storväxt och redo att ta sig an sin motståndare. Han höjer garden. In i ringen träder en betydligt magrare kille. Programledaren säger:
- Tror du att det här är en plats för dig?
Grafiken ’Kapow!’ fyller TV-rutan och i nästa klipp ligger den klena killen utslagen på mattan.
Programledaren är märkbart upprymd över segern och säger:
- Sju, åtta, nio och tio, och han är knockad. Den starkaste vann igen. Precis som det ska vara.
Och det är lite så som finansmarknaden fungerar. Den starkaste vinner."
Därefter får vänsternationalekonomen Stefan de Vylder och vänsterdebattören Johan Ehrenberg förklara hur det ligger till. Men de placeras inte i något sammanhang. Ehrenberg är exempelvis bara en "journalist" som förklarar:
- Alla bubblor och alla kriser beror egentligen på samma sak. Det beror på att några få har väldigt mycket pengar som de inte vet vad de ska göra av. Då lånar man ut pengar.
"Förklaringen" är både enkel och felaktig. Den amerikanska staten hade huvudrollen när den senaste bubblan blåstes upp. Räntorna sänktes kraftigt. Bankerna drevs att låna ut till bostadsköpare som skulle få svårt att betala räntor och amorteringar. Ja, den amerikanska staten skapade till och med två egna låneinstitut, Fannie Mae och Freddie Mac, med uppgiften att låna ut till husköpare med låg betalningsförmåga.
SVT åtnjuter ett högt förtroende hos allmänheten. Obegripligt högt, om du frågar mig. Men om SVT vill försvara sitt anseende vore det klokt att fundera över hur programmen för barn kan fås att leva upp till målen om att information ska vara korrekt, saklig och opartisk.