Sydafrikansk aktivist i Ojnareskogen

Foto:

Politik2012-08-21 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Nonhle Mbuthuma fryser i duggregnet. Det är svensk sensommar men mer som vintern hemma på den sydafrikanska ostkusten. Men när hon samtalar med aktivisterna vid Ojnareskogen blir Nonhle varm om hjärtat.


Titanbrytning
Som en av ledarna för den mångåriga kampen mot titanbrytning i Pondofolkets land ses hon som en av de tjugo mest inflytelserika kvinnorna i Sydafrika.

Gruvbrytningen skulle förstöra hennes folks boplatser och inte minst deras gravar. Förfäderna har stor betydelse och är högst närvarande i den fortsatta kampen för självständighet.

Nonhle säger att hennes folk anses som de fattigaste av de fattigaste. Men varför skulle vi vara fattiga bara för att vi är självförsörjande undrar hon. Vi har tak över huvudet, vi har mat och vi är lyckliga. Vi vill fortsätta att leva ekologiskt hållbart i vårt paradis.


Skillnad från Sverige
Till skillnad från i Sverige där gruvbolagen tvingas uppträda mer civiliserat används mord och förgiftning för att splittra och bryta ner motstånd.

För att inte anklagas för rasism utnyttjar utländska investerare inhemska hantlangare. Som när svart polis för bara några dagar sedan sköt ihjäl 45 gruvarbetare vid en engelskägd platinumgruva utanför Johannesburg.

Strejkande som inte vill acceptera en ständigt sjunkande löneandel.


Kamp
Genom att kampen mot apartheid inte fördes över i en kamp mot det ekonomiska system som förutsätter över- och underordning har Sydafrika blivit ett lätt byte för utländskt kapital. Den gamla befrielserörelsen ANC har snabbt korrumperats.

Nonhle vet om riskerna och tvingas leva i skydd. Men motståndet har inte brutits. Senast i maj lyckas man massmobilisera och åter köra iväg gruvbolagets representanter som med stöd av förfalskade namnunderskrifter krävde brytningsrätt och försökte ta markprover.


Likhet med Sverige
Nonhle Mbuthuma är förtröstansfull eftersom hon vet att om hon röjs ur vägen kommer andra att fortsätta kampen. Och i Ojnareskogen gläds hon över att vanligt folk överallt vet att försvara sin natur. Hon tror att de som har makten får förhärdade hjärtan genom att bara tänka på pengar.