Sverige har nu haft en borgerlig regering i drygt fyra år. Effekterna av styret ifråga blir alltmer uppenbara. Avarter som fas 3 uppmärksammas och vi är många som förfasar oss över det system som borgerligheten alltjämt kallar för sin arbetslinje. För mig som socialdemokrat är nuvarande system ifråga om så väl a-kassa som sjukförsäkring helt förkastliga. Det medför att jag som politiker med ännu större iver vill möta de behov av sysselsättning som personer i fas 3 har. Jag avskyr systemet kring fas 3, inte de människor som hamnat där!
Märklig vinkling
Ett visst arbete har bedrivits från medialt håll för att svartmåla kommuner, landsting och regioner som valt att ta emot individer i fas 3. Jag tycker det är en märklig vinkling. Om vi nu en gång har ett system som går ut på att individer hänvisas till den så kallade fas 3, där någon form av arbetsträning är på agendan, är det väl inte mer än rätt att åtminstone offentliga arbetsgivare tar sitt ansvar och ser till att fas 3 blir en meningsfull tid, trots att individerna ifråga är offer för ett vidrigt regelverk?
Att kommentera hur det ligger till i enskilda fall som tas upp medialt är svårt för så väl socialdirektör som undertecknad att redogöra för offentligt. Om missförhållanden förekommer i fas 3-verksamheter bör de självfallet åtgärdas; det åvilar så väl arbetsförmedling som arbetsträningsplatsen ifråga. Grundtanken från den rödgröna majoritetens sida är emellertid att individer i fas 3 ska kunna få sysselsättning inom Region Gotland. Den ska vara meningsfull, men inte ersätta ordinarie arbetskraft.
Skolk gemensamt ansvar
Jag hade för övrigt förmånen att tidigare i veckan delta i ett seminarium om hur vi kan motverka psykisk ohälsa bland barn och unga. Där blev det uppenbart att betydligt mer forskning är av nöden, för att vi ska veta att vi använder rätt metoder. En sak står dock orubbligt fast: att slutföra skolan är ett framgångsrecept utan dess like, på alla vis! Det låter självklart och det är det också, på sätt och vis. Ändå vet vi att det är lättare sagt än gjort att få alla elever dithän.
Inom den rödgröna majoriteten i Region Gotland är vi i alla fall rörande överens om att arbeta intensivt för att öka andelen elever som slutför skolan. Vi blir också i allt större utsträckning varse att skolk och psykisk ohälsa inte kan betraktas som skolans och elevens isolerade problem, utan som ett gemensamt problem och därmed ett gemensamt ansvar. Genom ökad samverkan mellan olika aktörer som finns runt våra barn och elever tror vi att mycket är vunnet; nu återstår "bara" vägen dit. Under Region Gotlands paraply ryms oerhörd kompetens, så det bör inte på något vis vara omöjligt. Trevlig helg!