LEDARE: Ta ansvar för alliansens äktenskap

Som en reaktion på Göran Hägglunds uttalande häromdagen att kristdemokraterna står fast vid sin vägran att införa en könsneutral äktenskapsbalk slår nu förslagets tillskyndare tillbaka genom att förklara att man tänker köra över kristdemokraterna. Carina Moberg, centerpartist i civilutskottet, förklarar att man har en blocköverskridande majoritet i riksdagen och därför kommer att stifta en lag utan att regeringen står bakom den. Det är ovanligt att sådant händer, men nu tänker man göra det. För att man kan.
Folkpartiets gruppledare i riksdagen Johan Pehrson menar å sin sida att regeringen bör agera, i klartext att de andra partiledarna skall köra över Hägglund så att riksdagen formellt slipper göra det.
Detta handlar nu om två saker. Dels själva sakfrågan, huruvida äktenskapet som institution är eller inte är förbehållet en man och en kvinna. Stänger man öronen för den politiska trenden för dagen blir svaret på den frågan ja. Äktenskapet är inte till för varje tänkbar konstellation. Det är faktiskt inte ens till för de som ingår i det utan är ytterst ett skydd för det barn som är det potentiella resultatet. Och barn har en grundläggande rätt till en far och en mor. Staten har ingen möjlighet att alltid garantera en sådan situation, men dock möjlighet - skyldighet - att inte lagvägen öppna för en princip som slår undan denna barnens rätt helt och hållet.

Men dels handlar det också om ren och skär politik. Alliansens framgångar i valet byggde på sammanhållning. Alla partier var överens om vad man skulle göra i regeringsställning, och för att komma dit skulle man hålla ihop. Bergfast. I alla lägen.
Detta lyckades. Men för att vara kvar i regering måste man fortsatt hålla ihop. Man förhandlar sig således fram till enighet om frågor som dyker upp under mandatperioden. Och här har nu Hägglund deklarerat att man inte kommer att bli eniga.

Tyvärr, det må smärta flera att alliansen inte är överens här, men sådana är politikens villkor. Antingen har man byggt sitt vinnande lag på vissa förutsättningar eller också har man det inte. Man kan inte bara välja bort vissa inslag i samarbetet för att man har parlamentarisk majoritet för något annat. I samma stund som en sådan ny princip stadfästs har regeringens parlamentariska grund börjat erodera.

Det vet de inblandade. Ändå driver de på. Det är kortsynt och ansvarslöst.
Det är tre och ett halvt år till nästa val. Skall nu i den politiska korrekthetens namn slås den första kil i alliansens ömsesidiga förtrolighet som i förlängningen leder till sönderfall? Detta måste partiledarna sätta stopp för.

Ledare: Ta ansvar för alliansens äktenskap