Ta ert ansvar och verka för att Fåröbron blir byggd
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Tyvärr valde en stor majoritet att färjorna skulle vara kvar. Därför tror jag inte att läget har förändrats så mycket idag.
Jag flyttade efter det förra beslutet liksom många andra, som tröttnat på pendlande, stress till färjan (alla har inte regelbundna arbetstider), och långa väntetider till färjeavgångarna.
Färjan skyddar inget
Argumenten för att ha kvar färjan var spretiga. Den höll borta turister, kriminella och poliser och man kunde behålla de serviceinrättningar som fanns. Säkert fanns det någon som trodde att färjan skyddade mot mässlingen också.
Verkligheten visade, precis som jag förutspådde, att servicen inte kunde skyddas med en färja. En affär lades ner i år och hur det ser ut med distriktsköterskemottagningen vet jag inte säkert, men inskränkningar har det blivit.
Om några år så har elevantalet minskat och skolan kan knappast fungera utan barn. Fastighetspriserna och därmed taxeringsvärdena ökar dramatiskt för att Fårö anses så exklusivt. Fåröborna minskar till antalet.
Färjan har heller inte skyddat mot brott. För några år sedan så stals en båtmotor för oss och i förra veckan var det ett inbrottsförsök i ett garage som tillhör familjen. Däremot så lyser polisen med sin frånvaro. Man tar emot anmälan men visar ingen vilja att göra någon utredning.
Nu vill Vägverket ha en ny omröstning bland fåröborna, vilket Majvor Östergren, fåröbo och s-politiker tycker är rätt. Det berör i första hand fåröborna, menar hon i GA 15 april. Visst har hon rätt, men det berör så många fler än fåröbor.
Jag, som gärna skulle vilja flytta tillbaka med en bro, skulle därmed inte vara röstberättigad. Inte heller företagaren eller chauffören som åker över sundet varje dag. Däremot skulle tant Agda och farbror Emil få rösta, fast de inte har åkt färja de senaste två åren.
Alla måste få rösta
Ska det vara en folkomröstning värd namnet så måste den vara betydligt vidare än förra gången. Dessutom så brukar man inte folkomrösta när man bygger nya vägar, eller hur?
Inte fick sliteborna folkomrösta om Nipsippans fredning, fast det rör deras arbeten och det dessutom finns Nipsippor i överflöd tvärs över Östersjön. Varför ska man då folkomrösta om en vägsträckning över sundet?
Det är trevligt att se att Kerstin Karlström, f.d. ledamot i kommunalfullmäktige (c) återigen vill ha en bro. Tyvärr var hennes velighet, eller var det en rädsla för starka röster inom fåröcentern, orsak till hennes nej till Fårö förra gången?
I vilket fall så tror jag att det påverkade att centerns starka namn på Fårö sa nej till att majoriteten blev så stor. Inom socialdemokraterna fanns det också en oenighet, men jag skulle aldrig vika från mina ideal för att tillfredställa vissa partimedlemmar.
Hela politikerfältet på Gotland visade sig undfallande och svaga när man inte vågade ta ett beslut utan gömde sig bakom en folkomröstning.
S-ledningens ovilja att varken säga ja eller nej och åtminstone ta en diskussion gjorde också att jag valde att stå utanför partipolitiken. Som oberoende skribent kan jag uttrycka åsikter som inte passar i partihierkin.
Det blev ingen bro 1996 och det blir nog ingen 2005 heller. Antingen kommer Vägverket på att ett brobygge har ökat i pris och skulle ha varit byggt för 10 år sedan, så har man resonerat sedan 1940-talet. Eller också gömmer man sig bakom en ny folkomröstning som får samma resultat som den förra.
Bygg en bro!
Hela Gotland ska leva, men när det gäller Fårö så får man själva besluta om sin isolering och stagnation. Ta ert ansvar och verka för att bron blir byggd.
Är det företagsekonomiskt lönsamt och kan hjälpa folk att bo kvar eller flytta dit så finns väl ingen orsak att vela.
Det är en stor skillnad på att pendla till ett arbete om pendlingen med färja innebär en förlängning i väntetid på färja med 15-30 minuter enkel väg eller man kan åka direkt, utan stressmomentet färjeavgången.