Ta hand om oss studenter!
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Att vara student i Sverige, och ännu hellre på Gotland, är allt annat än enkelt. Våra studiemedel är låga och inkomsttaken likaså. För att klara oss måste många av oss söka extrajobb. Detta innebär två problem.
För det första är det inte det enklaste att ens få ett ströjobb. Arbetsmarknaden för unga på Gotland är ju som vi alla vet relativt begränsad.
Ut i arbetslösheten
För det andra är tanken att högskolestudier skall vara en heltidssysselsättning. Vi skall alltså, i en utopi, inte behöva arbeta extra utan klara oss på det vi erhåller i studiemedel. Dit är det långt kvar, kan jag berätta.
Ändå uppmuntras vi ständigt att söka oss till universitet och högskola, för att som det så vackert heter "göra oss mer attraktiva på arbetsmarknaden". Arbetsmarknaden ja, det vill säga om vi ens kommer in där.
Själv är jag lyckligt lottad. Jag har en tjänst på Försäkringskassan att återgå till efter avslutade studier nästa vår. Det är en enorm trygghet. Den tryggheten saknar dock de flesta studenter idag.
Efter avslutade studier kastas många ut i arbetslöshet, där en arbetslöshetsersättning kan betalas ut efter en karensperiod på tre månader. Denna ersättning är inte heller något att hurra för.
Den ligger till och med under socialbidragsnormen. Det ekonomiska utrymmet kan visst, som Rebas påpekar, drygas ut med extrajobb. Men, som jag nämnde tidigare, extrajobben växer inte heller på träd.
Sedan till nästa problem, som Rebas också belyser. I det borgerliga Sverige som vi numera befinner oss i, skall inte den befintliga arbetslöshetsersättningen till studenter finnas kvar.
Söka socialbidrag?
Om man då efter avslutade studier, med en enorm studieskuld på sina axlar, inte direkt hittar ett arbete - vad skall man då leva på? Har man terminer med studiemedel kvar att utnyttja kan man stanna kvar i högskolevärlden.
Men, detta kan väl i ärlighetens namn inte sägas vara ett alternativ? Då blir högskolan, som Rebas uttrycker det, "en förvaringsplats".
Socialbidrag finns att söka, som sista utväg. Jag kan dock inte för mitt liv föreställa mig att detta är tanken med borgarnas idé om en mer dynamisk arbetsmarknad. Inte efter allt valtugg om att minska bidragsberoendet. Denna idé tycks inte peka i den riktningen.
Arbetslösheten bland akademiker är hög, så även här på Gotland. Den försvinner inte i en handvändning, bara för att man tar bort försörjningsmöjligheten vid arbetslöshet efter studier.
Jag tycker den borgerliga "lösningen" är ansvarslös, och därtill respektlös mot oss studenter, som investerat såväl tid som engagemang i våra studier. Om man sedan inte blir anställd direkt efter sin examen är inget man kan lastas för.
Akademikerns värde
Studier vid universitet eller högskola är en fantastisk möjlighet. Man lär för livet och får dessutom möta många intressanta människor.
Men, med den syn på akademikerns värde som borgarna nu visar prov på, vet jag knappt om jag mer vågar rekommendera någon att söka sig till högskola. I ett borgerligt Sverige kan det innebära en ännu mer osäker tillvaro än tidigare.
Vi studenter gör så gott vi kan. Vi sliter vårt hår för att klara såväl tentor och examensarbeten, som vårt dagliga bröd. Belöna inte vårt slit med att rycka undan mattan under våra fötter.
Självfallet vill vi arbeta när vi är klara, det är därför vi skaffar en utbildning. Men, om vi inte träffar rätt direkt behöver vi trygghet, ta inte den ifrån oss! Ta hand om oss studenter!