Två svenska journalister har anmälts saknade i konfliktområdet Ogaden i Etiopien. Journalisterna var på plats för att resa runt med och rapportera om gerillan ONFL, Ogadens nationella befrielsefront. Nu meddelar gerillan att de två svenskarna har gripits av den etiopiska armén.
Konfliktområdet där de två journalisterna befann sig är egentligen stängt för journalister. Det i sig sätter fingret på själva problemet: att vissa politiska ledare bestämt stänger dörren för granskning och rapportering. Öppenhet står inte högt på den etiopiska dagordningen, men Etiopien är långt ifrån ensamt att tulla på pressfriheten och journalistikens arbetsvillkor. I grannlandet Eritrea sitter den svenske journalisten Dawit Isaak fängslad, sedan nästan tio år tillbaka. Dawit Isaak fängslades 23 september 2001 och har fortfarande inte fått någon rättegång.
2006 mördades den ryska journalisten Anna Politkovskaja, känd för sin kritik mot Putinregimen och mot kriget i Tjetjenien. Organisationen Human Rights First uppmanade i våras ryska myndigheter att ta våldet mot journalister på allvar, efter att ett tjugotal personer överfallit och misshandlat den tjetjenske journalisten Elman Soltakhanov i en park i nordöstra Moskva. Frågan är dock om myndigheterna inte snarare är en del av problemet än lösningen.
Våld och hot mot journalister är inte ett problem enkom för medierna eller för en viss yrkesgrupp. När journalister skräms eller hindras från att rapportera ges fritt spelrum åt extremister och antidemokrater. Sverige bör agera både kraftfullt och skyndsamt för att få hem de två journalisterna.