Efter drygt en vecka har dåden i Norge diskuterats, debatterats och rapporterats om utifrån alla möjliga vinklar.
Från tidningssidorna har bilder från överlevande mött oss med sina historier sida vid sida om dokumentation om hur Breivik förts till häktesförhandlingen och åter. Breiviks far har intervjuats, Breiviks manifest har spritts och i sorgen har Oslo klätts med blommor.
Den 22 juli 2011 kom galenskapen, den galenskap som Irland, Israel/Palestina och USA alltför väl redan känner till, slutligen även till Skandinavien och till Norge i synnerhet.
Sorgen är uppenbar. Den individuella, den samhälleliga, den nationella och den internationella. Alla vill veta varför och det svar som hittills har getts har inte varit tillfredsställande.
Ett krig mot islamiseringen och ett krig mot Arbeiderpartiet uttryckte Breiviks försvarare det i samband med en intervju i Aktuellt i förra veckan. Så såg Breivik på sina handlingar. Ett synsätt som ter sig oerhört svårt att förstå. Dock inte för sverigedemokraten och kommunpolitikern Erik Hellsborg som i sin blogg tidigare uttryckte att händelsen i Norge berodde på massinvandring och "islamiseringen" och att han delade den terrormisstänktes åsikter i den frågan.
Det finns knappt några ord för den gärning som Breivik är misstänkt för. Men det finns det absolut för Hellsborgs åsikter.
Över 90 människor har mist livet, många unga och barn. Helt oskyldiga offer och i en tid då Norden är i sorg anser Hellsborg det lämpligt att uttrycka sin sympatisering med gärningsmannen och vad som enligt uppgift ska ha drivit honom.
Hellsborg gör mig rädd. Vad är det för åsikter som egentligen döljer sig bakom den mannen, förutom en fullständig avsaknad av takt och ton?
Efter den 11 september 2001 i USA uttalade George W Bush de berömda orden "de som inte är med oss är mot oss".
Jag undrar vilken sida Hellsborg egentligen står på. Hellsborgs partiledare Jimmie Åkesson svarade på fråga med anledning av Hellsborgs skriverier att han inte stod bakom Hellsborgs uttalande och att han inte tyckte att man skulle göra politik av detta, vilket får förstås på sådant sätt att Åkesson inte uppskattade de jämförelser mellan Breiviks manifest och sverigedemokraternas politik och åsikter som har gjorts i massmedia (läs: DN).
Åkesson får ursäkta. Enligt tidigare uttalande från Åkesson är den "muslimska invandringen det största hotet sedan andra världskriget".
Därtill kommer Hellsborgs uttalanden enligt ovan.
Jämförelserna ter sig ganska uppenbara. Snarare än det kanske så att Åkesson inte tycker om att Sverigedemokraterna blir avslöjade för vad de verkligen är; nämligen främlingsfientliga.
I ljuset av såväl Åkessons som Hellsborgs uttalandens ter sig det nämligen något svårförnekat. Åkessons kostym i maktens korridorer till trots.
Med Norge i landssorg, en pågående omfattande svältkatastrof i nordöstra Afrika och en fortsättning på den globala ekonomiska krisen genom tillståndet i såväl Grekland som i USA är det läge att för oss i Sverige att stanna upp och faktiskt känna ett visst mått av tacksamhet. Tacksamhet för att vi har det väldigt bra i vår del av världen, vilket är lätt att glömma när kraven på livet blir allt högre i samma tak som vi får det bättre och bättre.
Händelserna som dem i Norge blir oundvikligen en påminnelse om att i de avseenden som verkligen spelar någon roll handlar livet i Sverige i stort sätt om finjusteringar för de allra flesta av oss. Så låt oss alla stanna upp och mitt i all bedrövelse och sorg över ondskan och orättvisan i världen faktiskt känna tacksamhet för allt vi har.
Personligen är jag tacksam för att jag genom denna text får en möjlighet att uttrycka min ilska och upprördhet över Hellsborgs skriverier. Och att Hellsborg därigenom visar vilka Sverigedemokraterna verkligen är.