I mitten av juli hölls en internationell konferens i Paris om innovationer inför framtiden. Den anordnades av Institutet för hållbar utveckling och internationella relationer, IDDRI, ett icke vinstgivande forskningsinstitut med säte i Frankrike.
S-kvinnors avgående ordförande Lena Sommestad hörde till de inbjudna talarna, för övrigt den enda svenska. Hennes inlägg handlade om att den europeiska tillväxtdebatten behöver en ny utgångspunkt som når längre än till att vara positiv eller negativ till ständigt fortsatt tillväxt. Varken idén om evig tillväxt eller tanken att stoppa tillväxten helt och hållet är en hållbar framtidsstrategi, enligt Sommestad.
I stället förordar hon en ny syn på demografiska drivkrafter för tillväxt. Med hänsyn till åldersfördelningen i samhället, bör vi betrakta välfärden som framtidsinvesteringar i stället för som kostnader.
Genom investeringar i utbildning, hälsa, sysselsättning, familjepolitik och sociala skyddsnät kan vi se till att vi får ut det mesta möjliga av de mänskliga resurser vi har att tillgå. Vi måste acceptera att tillväxttakten varierar över tid. Det kommer att förr eller senare bli nödvändigt även för de samhällen som idag har en förmånlig åldersstruktur.
Den naturliga följdfrågan blir om investeringarna lönar sig. Så är det, menar Lena Sommestad. Det man kan kalla sociala investeringar påverkar positivt den långsiktiga befolkningssammansättningen och människors ekonomi, hälsa och utbildning liksom sammanhållningen i samhället.
Det senare är viktigt inte minst för att åstadkomma de nödvändiga åtgärderna för att möta klimatförändringarna. Samhällen med mindre inkomstspridning verkar lyckas bättre med sina klimatåtgärder. Det talar för att välfärdsstaten är både ekologiskt och ekonomiskt lönsam.
Genom att till exempel investera i ungdomar som riskerar att hamna i ett livslångt utanförskap kan samhället undvika gigantiska kostnader. Forskning kring detta har bland annat fått stöd från stiftelsen Idéer för livet, som Lena Sommestad hänvisar till.
Lena Sommestad, som är professor i ekonomisk historia och riksdagsledamot (S), för ett resonemang som borde få större spridning. Det är inte första gången liknande tankar förs till torgs men de är inte särskilt vanligt förekommande i dagens debatt. Den tenderar i stället att antingen handla om hur vi uppnår större tillväxt eller att kritisera tillväxten som sådan.
Ett kort referat ger förstås inte rättvisa åt ett längre resonemang. Men klart är att vi behöver tala om tillväxt i ett bredare perspektiv inför framtiden. I det resonemanget måste socialdemokratin i hög grad finnas med för att platsa som framtidsparti.