Studieförbundet Näringsliv och Samhälles, SNS, nya antologi Konkurrensens konsekvenser presenterades i går i en debattartikel av Laura Hartman, antologins redaktör, i en debattartikel i Dagens Nyheter. Slutsatsen som dras i antologin, att det inte går att se några positiva effekter av konkurrens inom välfärdssektorn, är dock med rätta redan utsatt för häftig kritik. Glädjande nog kommer kritiken från flera olika håll.
Ett grundläggande problem framhålls av Widar Andersson, bland annat före detta riksdagsledamot och EU-parlamentariker (S) och nu chefredaktör, ansvarig utgivare och vd för Östergötlands Folkblad, är att SNS i sin granskning misslyckas att i sin bedömning utgå från nollpunkten. Varför fanns det ett sådant stort intresse för att öka konkurrensen och valfriheten inom välfärden för framförallt ungefär 20 år sedan?
Andersson pekar framförallt på den stelbenta byråkrati som kännetecknade läget innan reformerna. Miljarder plöjdes ned i exempelvis nya skolor trots att inget elevunderlag fanns.
Tillgängligheten var minst sagt undermålig. Möjligheten att slippa dåligt fungerande skolor fanns bara för dem som hade möjlighet och råd att flytta till en bättre skolas eller vårdcentrals upptagningsområde. För den tidens beslutsfattare, påminner Andersson, var det viktigaste inte att få ned kostnaderna eller upp kvaliteten utan att skapa ett nytt system för att komma ifrån det gamla.
Det hindrar dock inte att ökad kvalitet och lägre kostnader inte kan vara ett mål i dag. Det är vad vi skulle kunna kalla konkreta positiva verkningar, något antologin menar inte går att se. Bo Edvardsson, professor i företagsekonomi vid Karlstad universitet och föreståndare för Centrum för tjänsteforskning, menar att det visserligen saknas en del önskvärd utvärdering av såväl skola som vård men att det var ännu sämre tidigare och att reformerna i sig har satt fart på diskussioner om ständigt bättre utvärderingar.
Edvardsson pekar dock på ett par studier som faktiskt har utförts, bland dem utvärderingarna av vårdval Stockholm som utförs av Karolinska Institutets folkhälsoakademi. De visar att införandet av vårdval Stockholm medfört att tillgängligheten har ökat och att nyttjandet av läkarbesök har ökat, vilket märks särskilt väl i områden med lägre inkomster.
Under de tre åren sedan införandet har produktiviteten dessutom ökat: med tio procent första året, tre procent andra och två procent det tredje året. Allt detta samtidigt som kostnaden närmast har varit oförändrad och räknat per invånare till och med sjunkit något.
Detta är bara ett par exempel på problemen som ryms i Konkurrensens konsekvenser. Framhållas bör dock att det över lag inte finns mycket att invända mot forskarnas sex kapitel i antologin. Det som verkligen bör bekymra läsaren är det avslutande kapitlet "Slutsatser".
Slutledning definieras i Nationalencyklopedin som den akt "varigenom man på grundval av sanningen hos ett eller flera påståenden, s.k. premisser, får kännedom om (sluter sig till) sanningen hos ett nytt påstående, slutsatsen". Detta är inte fallet i SNS antologi.
I antologins avslutande kapitel ryms en myriad märkliga slutsatser som saknar stöd i den forskning som presenterats tidigare i boken. En av dessa är påståenden att privata skolor skulle välja sina "kunder", det vill säga elever. Det är en ren felaktighet och det är anmärkningsvärt att sådana grundläggande fel finner sin väg in i en så betydande rapport. Det antyds även att friskolorna har drivit betygsinflationen, något som helt och hållet saknar stöd.
Något som heller inte rymts i antologin är den grundläggande fördelen med att få välja. Valfriheten har ett egenvärde, oavsett om det gäller vem som tar hand om oss när vi blir sjuka, vem som lär våra barn matematik och språk eller vem som styr vårt land.