Koncernstyrning var ordet vid måndagens möte med fullmäktige. Revisorerna och en del i oppositionen tycks mena att kommunledningen har lagt ut för mycket beslutsmakt på nämnderna, som ett sätt att krypa undan konflikter. Den här frågan är värd att ta på allvar.
Ett par debatter på senare tid har belyst dilemmat. Barn- och utbildningsnämnden satte igång en stor förändring av skolorganisationen.
Lyssnade på folket
Sen for man ut och lyssnade på folket. Motståndet blev så starkt att hela avsikten, att minska kostnaderna, försvann. Öns föräldrar med skolbarn är ganska nöjda, men nämndens ohållbara ekonomiska situation kvarstår.
Tekniska nämnden fattade, återigen, beslut om parkeringsavgifter kommande sommar. Och kritikstormen drog igång, som vanligt.
Den frågan är infekterad sen Jan Lundgren tvärvände och stoppade ett väl genomarbetat förslag, med två gratistimmar på vissa ställen, för mer än tio år sen. Precis inför taxebeslutet i fullmäktige tvingades nämnden vika sig.
Det är faktiskt skillnad på föräldrars oro för sina barns skolgång och handlarnas krokodiltårar över att "ingen" skulle handla om man tvingas betala för att parkera bilen. Både Christer Engelhardt och Brittis Benzler vet att varenda gotlänning som har råd att ha bil, också har råd att betala fem kronor för att parkera den i Visby. Vi skulle dessutom förmodligen få en viss minskning av helt onödigt bilkörande.
Men frågan gäller alltså beslutsmakten. Just nu tycks revisorer och andra mena, att kommunledningen måste bli tydligare, peka med hela handen.
Det talas om helhetsgrepp och ledarskap. Åke Svensson är en lyssnande ledare som eftersträvar samförstånd. Det kan inte vara fel. Att placera mycket makt längst upp i en demokratisk organisation kan ge förödande konsekvenser som vi senast sett i Visby domkyrkoförsamling.
Fullmäktige har inte kunskapen
Just nu önskar jag bara att kommunstyrelsens ordförande vågar ha förtroende för de nämndpolitiker som partiet valt.
Det är lätt att säga att det är fullmäktige som har den verkliga makten och att besluten borde tas där. Var och en som har suttit där vet hur fullständigt maktlös man känner sig.
Det finns ingen möjlighet att på det stora fullmäktigemötet i grund diskutera stora frågor, som skolorganisationen. I de flesta frågor har man inte tillräckliga kunskaper. Kunskap har man bara om frågorna i den nämnd där man själv sitter. Men se, få vet vilka som sitter i nämnderna. Som nämndpolitiker utsätts man inte alls för den press som drabbar ledande kommunpolitiker.
När folk är missnöjda med en frågas behandling, då går de kanske till nämndordföranden, men helst till kommunstyrelsens ordförande. Han måste väl kunna ändra på dumma beslut?! Är det demokrati måste politikerna lyssna på folket.
Ekonomiskt ohållbart
Tänk om det är så att det är nämnden som står för helhetstänkandet. Barn- och utbildningsnämnden vet att den organisation som blev resultatet efter mycket lyssnande inte är hållbar om man ser till kommunens ekonomi.
Tekniska nämndens ledamöter vet att underskottet i deras årsredovisning bland annat beror på missade intäkter från parkeringsavgifter. Det är fakta som inte förändras av att kommunledningen lyssnar på folket.