Det var missnöjet med den socialdemokratiska ”flyttlasspolitiken”, från landet till städerna, som gjorde den borgerliga valsegern år 1976 möjlig. I alla fall om man ska tro den före detta statsministern och centerpartiledaren Thorbjörn Fälldin.
Om hans analys av landsbygdsfrågornas betydelse stämmer borde dessa vara högintressanta inför valet 2014.
Tråkigt nog är städernas stora massa av medelklassväljare den intressantaste väljarkategorin. Inte bara därför att de är många utan också för att politikerna själva känner sig hemma i denna grupp.
Landsbygdsfrågor har potentialen att vinna val, det har tydligen hänt förut. Varför är borgerligheten då så tafflig när det kommer till dessa frågor?
Den så kallade flyttlasspolitiken var delvis ett resultat av den solidariska lönepolitiken som gick ut på att arbetarna i hela landet skulle ha samma lön. Det innebar att många mindre industrier på småorter fick slå igen eftersom de inte kunde betala lika höga löner som exportindustrin. Trots lägre levnadsomkostnader på mindre orter skulle lönen följa centrala avtal. Resultatet blev industrinedläggningar och att löntagarna flyttade, till större industrier och orter, med samhällets stöd genom flyttningsbidrag och omskolning.
På 1970-talet var tydligen väljarna less på den utvecklingen. Intressant nog är befolkningsfördelningen stad – land kvar på 70-talets nivå. Ungefär 85 procent bor i samhällen med fler än 200 innevånare. Det som har hänt sedan 70-talet är att folk flyttat från mindre samhällen till större.
Samtidigt som urbaniseringen tilltagit har landsbygdsromantiken ökat. Utbudet av inrednings- och livsstilsmagasin i tidningskioskerna har knappast varit större. Intresset för att odla sin egen mat har ökat bland stadsbefolkningen och köerna till odlingslotter och koloniträdgårdar är långa.
Det finns uppenbarligen en stark längtan till landet hos många stadsbor. Men för att allt tal om downshifting och att fly staden för landet ska kunna bli verklighet krävs en politisk vilja att satsa på landsbygden. Vardagliga saker som bredband, vägar och järnvägar, skolor och postgång måste fungera, samtidigt som företagande på landet måste uppmuntras.
Det parti som har ett trovärdigt budskap till landsbygdsväljarna borde kunna inkassera åtminstone några extra procents väljarstöd i nästa val.
På SvD Brännpunkt föreslår Jordbruksverkets Christel Gustafsson en helhetssyn på hur samhället ska investera i framtiden för att både stad och land ska kunna utvecklas tillsammans och inte på bekostnad av varandra.
Det har hon alldeles rätt i, men som det ser ut just nu verkar lantisarna inte vara särskilt intressanta ens för Centerpartiet, som kanske inte skulle må så dåligt av att hitta tillbaka till sina rötter som landsbygdspartiet framför andra.