Tanzania - alltför stabilt?
Dar es Salaam och Zanzibar
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Dar es Salaam ("Fridens boning") är huvudstad till gagnet, om än inte till namnet. Tanzania har efter brasiliansk förebild beslutat att huvudstaden ska ligga mitt i landet. Man har valt Dodoma, en dammig och trist stad dit regering och parlamentariker motvilligt reser några gånger om året för att sammanträda.
På ett berg ovanför stan reser sig en jätteborg som byggts av Kim Il Sung som gåva till det statsbärande partiet CCM. När jag var där i slutet av 90-talet stretade nordkoreaner fortfarande med projektet som ingen längre vill kännas vid.
Zanzibar är en halvautonom ögrupp i Indiska Oceanen med någon miljon invånare. När det före detta sultanatet Zanzibar slogs ihop med Tanganyika efter självständigheten i början av 60-talet, fick unionen namnet Tanzania av den innovative landsfadern Julius Nyerere, Mwalimu (läraren).
Svensk idol
Nyerere träffade Erlander flera gånger och var en svensk idol på 60-talet. Inte helt oförtjänt. Nyerere gjorde swahili (en blandning av bantuspråk, arabiska och engelska) till nationellt språk som lärdes ut i alla skolor, och han bannlyste stamtänkande i alla former. Det har besparat tanzanierna mycket elände.
Men när vi unga radikaler sjöng de socialistiska Ujamaa-byarnas lov, visste vi inte mycket om verkligheten bakom denna väldiga folkomflyttning.
Slängdes på lastbilar
De tanzanier som inte ville flytta till de nya byarna slängdes helt sonika upp på lastbilar och kördes iväg till den nya platsen där de fick börja om från början. Idag hade det nog inte gått an.
På Zanzibar inleddes en blodig revolutionär epok som i vissa hänseenden ännu inte är slut. Mer om detta i nästa krönika.
Fastlands-Tanzania har haft en efter afrikanska förhållanden enastående stabil politisk utveckling. Ett enda parti, CCM, har styrt landet sedan självständigheten 1961, och det finns både parlamentsledamöter och regeringsmedlemmar som hängt med sedan dess!
Sedan 1995 har landet haft flerpartisystem, men någon verklig opposition finns inte. Man har inte ens moderniserat den gamla enpartiförfattningen.
Grogrund för korruption
Tanzania är samtidigt ett av de länder som haft svårast att få igång en ekonomisk utveckling. Jag tycker att det är uppenbart att det finns ett samband. Om en och samma krets styr landet år ut och år in, skapas en grogrund för nepotism och korruption.
Utländska investerare (utom de sämsta) ryggar tillbaka för ett sådant klimat, för landet oförmånliga avtal sluts och pengar hamnar i den styrande elitens fickor i stället för i statskassan. Dynamiken går förlorad.
Chockades av fattigdomen
Jag kom till Tanzania som ambassadråd 1995 och chockades av fattigdomen och vanstyret. 2005 är det färre tiggare på gatorna och fler butiker har öppnats för dem som har råd.
Statistiken säger att Tanzania har en tillväxt om 4-5 procent, vissa år till och med mer. Frågan är bara hur tillväxten fördelas. Många fattiga tycks ha fått det ännu sämre.
Dock: Antalet studenter har tiodubblats, internet börjar nå ut i byarna och administrationen har ryckts upp. Inflationen är under kontroll och med de skuldlättnader och andra internationella insatser som nu planeras, finns utrymme för sociala satsningar under de närmaste åren. De utländska investeringarna ökar, om än långsamt.
Det lär dröja innan Tanzania blir en "lejonekonomi", men det går i alla fall framåt.