Äntligen rör det på sig i fråga om den marina Gotlandstrafiken.
Fem i tolv, när upphandlingsunderlaget just skulle presenteras, gick det upp för infrastrukturministern - eller möjligen någon högre makthavare - att man inte kan behandla gotlänningarna riktigt hur som helst.
Att det sedan är Trafikverket som får stå för omvändelsen må väl vara hänt. Det verkar annars lite väl slumpartat att Catarina Elmsäter-Svärds (M) Gotlandsbesök råkade sammanfalla med Trafikverkets uppskjutna ställningstagande men huvudsaken är att det skymtar en ljusning vid horisonten.
Det går alltså att påverka. Det massiva trycket på regeringen i allmänhet och moderaterna i synnerhet har haft effekt. Avgörande var med största sannolikhet det faktum att man helt enkelt riskerade ett nederlag i riksdagen.
När nu Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet lagt sina kort, några av regeringspartierna började vackla och Sverigedemokraterna inte är något att hålla i handen när man medvetet ger ett helt län försämrade försörjningsmöjligheter blev en omvändelse under galgen oundviklig.
Det är onekligen spännande att höra moderata Gustaf Hoffstedt och hans partikollega infrastrukturministern öppna dörren inte bara för en direktupphandling utan till och med för statligt ägda färjor.
Det förslaget arbetade de gotländska Socialdemokraterna fram redan på 1980-talet och betraktades som ett mycket rött skynke.
Det skulle vara något av en ödets ironi om det skulle komma att genomföras av en moderatledd regering 30 år senare.
Men där är vi inte. Det finns inga som helst löften om varken överfartstid eller pris. Och det vill till att Trafikverket och regeringen nu kan agera snabbt eftersom den planerade tidplanen spruckit. Och under tiden har vi de gods- och personkostnader som vi vet ligger oss i fatet.
Vi gotlänningar har nu visat vår enighet och beslutsamhet. Det taget får vi inte tappa. Än har vi långt kvar till rättvisa transporter där sjötrafiken till Gotland ses som en självklar del av den svenska infrastrukturen.