Tårar hjälper lika lite som våld
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det är också det som främst redovisas i medier. Hur många som gripits och hur många poliser som anmälts för brutalitet och onödiga frihetsberövanden.
Man kan lätt få bilden av att det inte finns någon mening eller seriös bakgrund till demonstrationerna.
Demonstrationerna är dock viktiga röster som pekar på orsaken till att världens ledare sitter och inte kan komma överens om hur vi ska rädda planeten.
Det är ju deras egna handlingar som lett oss hit. Även om det inte spelar någon roll vem som bär mest skuld när vi behöver komma överens om gemensamma lösningar.
Det finns en enorm cynism i att nationers ledare sitter och snålar med pengarna för att rädda vår framtid men inte blinkar många gånger innan de slänger ut tiodubbla belopp på att upprätthålla sin makt i form av krig och andra handlingar för att befästa sin ställning i världen.
Det är detta som de seriösa demonstranterna vill föra fram.
Men det finns också stora nätverk som tar skydd av dem som har något att säga och vill åstadkomma förändring. Svansar av det som i folkmun kallas "vänsteraktivister" men som knappast har något med ideologi att göra.
Dessa huliganer säger sig vara emot våld men verkar ha som enda syfte att provocera fram just våldsamma situationer. Sedan kan de spela martyrer och gnälla över polisens övervåld. Få uppmärksamhet.
Inne i konferensrummen kan ledarna lugnt fortsätta sin vägran att inse att klimatet inte kan tyglas med vapen eller bojkotter. De kan avfärda demonstrationerna som just huliganer som inte förtjänar någon uppmärksamhet. Fortsätta att låtsas att deras passivitet inte kommer att slå tillbaka på dem själva. Eller snarare nästa generation landsmän.
Det är så sorgligt så man vill gråta.
Tårar hjälper såklart föga i sammanhanget. Istället borde man fundera över varför så många unga söker sig till våld för att få uppmärksamhet och bli delaktiga i något större sammanhang. Att demonstrera för något man tror på är något bra och ibland måste man ta till okonventionella metoder. Men att bara söka upp konfrontation och våld är tecken på att man inte förstått hur skör vår demokrati och yttrandefrihet är.
Heder däremot åt alla demonstranter som vill få nationernas ledare att förstå att världens ögon följer dem och ser deras hyckleri och dubbelspel.