Mats Linder (M) lyfte igår i Gotlands Allehanda ett citat om att Tea Party-rörelsen är "den enda kraften i Washington som kräver kraftiga nedskärningar", under rubriken "tänk om knäppskallarna har rätt". Människor högre och högre upp i de svenska borgerliga leden börjar lyfta Tea Party-rörelsens ideal som rimliga, eller rentav härliga.
I själva verket är dock Tea Party-rörelsen vidrig. De har lyckats kombinera det allra sämsta av konservatism och liberalism. De är en moralistisk kristen höger som vill det gamla vanliga om mer vapen, dödsstraff och avskaffad aborträtt, men framförallt vill de sänka skatter, så mycket som möjligt och ständigt mer.
Edvin Alam (M), en av dem som stöttar rörelsen, varnar på sin blogg för Obamas vilja att "slösa mer". Detta säger han alltså om USA som har den rika världens kanske lägsta skatter, skatter lägre än under Reagans tid. Att tala om offentliga utgifter som "slöseri" är stötande, i synnerhet när man talar om ett land där över 3 miljoner barn under 5 år ligger i riskzonen för svält. Trots att det knappast råder brist på mat i USA om någon trodde det. Orsaken är istället extrem ojämlikhet. En ojämlikhet man skulle kunna åtgärda genom starkare välfärd.
Ett bra samhälle behöver mycket skatt. Definitivt mer än USA. Wolodarski skrev om USA:s finanskris i DN i söndags att "de flesta seriösa ekonomer [har] påpekat att det behövs mer intäkter för att täcka hålen i statskassan."
Gotlänningens Marcus Persson (C) skrev i helgen att man som skattebetalare "aldrig [ska] skämmas för att klaga över kostnader som finansieras med skattepengar", helt klart en Tea Party-tanke. Bloggaren Thomas Böhlmark (M), skrev för ett par dagar sedan att det inte är "läge att kalla Tea Partyrörelsen för tokhöger utan för ekonomiskt ansvarstagande människor". Det är en märklig förkärlek till en rörelse som överdriver så att de nästan kräks när de skriker att skatt är förtryck och samvetslösa nedskärningar är ansvar.
Kalla mig korkad, men jag kommer aldrig förstå det ansvariga i att skära ner välfärden när ojämlikheten växer, eller minska politikens inflytande i en värld som snarare behöver mer politik än mindre.