Gösta Bohman var moderaternas främste ledare under slutet av 1900-talet. Partiledare, ideolog och tung finans- och ekonomiminister i borgerliga regeringar.
Men inte minst pedagog och slagfärdig som få. Som ansvarig för landets ekonomi i tider av ekonomisk kris sa han ibland sanningar om ekonomin som påminde om pojken i HC Anderssens saga om Kejsarens nya kläder. En av hans favoriter var att en ekonomi inte kunde fungera om vi försökte leva på att tvätta varandras kläder.
De ”nya” moderaterna verkar helt ha glömt lärofaderns budskap och Gösta Bohman borde rotera i sin grav. I en pågående jättekampanj med miljontals kronor satsade på bioannonser är huvudbudskapet från Fredrik Reinfeldt och Anders Borg att vägen ur krisen och till tillväxt och konkurrenskraft är att vi ska laga mat åt varandra.
Reklam eller fiction
Då ska jobben skapas, miljarder kronor komma in till samhället och finansiera välfärd, sjukvård och skolor. Nog kan biofilm vara fiction men ska bioreklam vara lika oseriös?
Fredrik Reinfeldt tar fram ett enskilt företag, en thairestaurang i södra Stockholm, och från detta exempel dras slutsatser till hela ekonomin.
Jag gillar asiatisk mat men inte bidrar mina thailuncher till tillväxt och nya jobb eftersom det innebär att jag bara vrider om mina inköp från andra matställen eller från andra affärer.
Och så fungerar ekonomin! Bara om man drar ned sitt privata sparande, ökar efterfrågan. Kan ingen ekonom förklara detta för Reinfeldt och Borg?
I filmen anges att restaurangen nu serverar mat årets alla dagar och till klockan 21 på kvällarna. Kollar man företaget ser man att det har en omsättning på fyra miljoner per år och ger bra vinst men inte särskilt höga löner till de anställda trots sannolikt många obekväma arbetstimmar.
Att kunderna handlar där och inte i andra butiker visar att de uppskattar maten och servicen. Ett gott betyg till ägare och till dem som jobbar där ofta sena kvällar.
Matstället ger därför kunderna ett mervärde jämfört med om de skulle ha spenderat sina pengar på andra matställen eller i andra affärer. Självklart en positiv effekt.
Ett nollsummespel
Men för andra affärer och kiosker innebär ju fyra miljoner spenderade här motsvarande minskad efterfrågan med minskat antal jobb och minskade skatteinbetalningar. Det blir ett nollsummespel för statskassan och därmed för välfärdens finansiering.
Det bryr sig inte Reinfeldt och Borg om. Tvärtom påstår de att här skapas hundratusentals kronor i ökade skatteinkomster och här finns den moderata vägen till att betala för skolor och sjukvård. De försöker få biopubliken att tro att så här skapas tillväxt och så här ska näringslivets förnyelse ske.
Hur kan Anders Borg och Fredrik Reinfeldt med sina stora staber med experter tro på något så populistiskt fel?
Inte skulle svensk tillväxt och konkurrenskraft öka om fler handlade mer på Coop än på Ica, på McDonalds i stället för Max, gick på ishockey i stället för på bandy, köpte mer på OKQ8 än på Statoil. Om de köpte Aftonbladet i stället för Expressen, GT i stället för GA och så vidare?
Så växer inte ekonomin
Var finns dagens Gösta Bohman som med kurage vågar säga att detta är rena galenskaperna? I de flesta företag i ekonomin gör de anställda och företagarna ett mycket gott jobb och försöker vara effektiva och konkurrenskraftiga och betala sina skatter.
Att bara flytta om inköpen får inte ekonomin att växa. Vi ska inte heller vrida efterfrågan från högproduktiva jobb till lågproduktiva och sämre betalda jobb.
Vi måste ha alla typer av jobb men målet för näringspolitiken måste vara att den starkaste tillväxten sker inom sektorer med högproduktiva jobb.
Bara så skapas extra resurser också till välfärdssektorerna!