Tibet till besvär i Asiens makttriangel
Foto: Ashwini Bhatia
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
För Ryssland är det vitalt att ha Kinas gunst, för att kunna behålla östra Sibirien. Ville kineserna kunde de ta över här på ett par timmar. Med förbehåll för kärnvapenkrig.
Mindre dramatiskt är att Ryssland behöver Kina för att stärka sin ställning som global aktör. Främsta medlet härför är kontroll över energiresurser i det tidigare sovjetiska Centralasien och över transportvägar därifrån. Projektet kräver att Kina i alla fall inte sätter sig emot.
Medan Sovjetunionen/Ryssland och Indien alltid sett sig som vänner har båda haft svåra problem med Kina.
För Indien var Kina länge en fientlig rival. 1962 utkämpades ett kortvarigt gränskrig, där Kina markerade sin överlägsenhet. Konkurrensen finns kvar, men Indien har fått bättre självförtroende, tack vare den ekonomiska utvecklingen, samtidigt som Kina verkar ha insett värdet av bättre relationer.
Kina är i dag Indiens största handelspartner. När Indiens premiärminister Manmohan Singh i januari besökte sin kollega Wen Jiabao i Kina betygade parterna varandra sin vänskap, grundad på jämlikhet. Kina öppnar för att släppa in Indien i FN:s säkerhetsråd. Att de inte än finns där retar landet med över en miljard invånare.
I triangeln Peking-New Delhi-Moskva finns skilda intressen. Men de har gemensamt att de är mångnationella imperier, där centralmakten upplever sig utmanad av krafter som uppfattas hota statens sammanhållning.
President Vladimir Putin har kallat Sovjetunionens upplösning för en katastrof, och under hans tid sattes foten ned i Tjetjenien.
Kina anser sig berövat områden som historiskt rätteligen hör till landet. Man har accepterat förlusterna, men tänker inte låta vare sig tibetanerna eller de muslimska ujgurerna borta i väster få verkligt inre självstyre. Man fruktar nya Taiwan.
Indien har fruktan för splittring med sedan födseln som självständig nation 1947 när muslimska Pakistan gick sin egen väg. Regeringen i Indien har uttryckt oro över våldet och sagt sig hoppas att orsakerna skall kunna undanröjas genom dialog. Kinas bästa motpart i en dialog är Dalai Lama, flykting i Indien sedan 1959. Men Peking-regimen utmålar Dalai Lama som en skurk och Indiens ståndpunkt kan därför uppfattas som mild kritik av Peking, i stil med uttalandena från andra demokratier.
Indien har fått lovord av Kina för sina åtgärder mot demonstrationer av tibetanska flyktingar. Än mer nöjt bör Kina vara med Ryssland, som säger sig hoppas att Kina vidtar alla nödvändiga åtgärder för att "avbryta de lagvidriga handlingarna och normalisera situationen".
Förbindelserna med Dalai Lama kallar Kreml en inre angelägenhet för Kina. Härifrån alltså inte ens, som från Indien, en diskret maning till förhandlingar med Dalai Lama, han som visserligen talar om "kulturellt folkmord" i Tibet men genom att säga ja till Peking-OS markerar sin vilja att lösa en gammal konflikt utan att Kina förlorar ansiktet. Eller det Tibet som ju världssamfundet erkänner som del av Kina.