Tid att njuta tid att tänka
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Björken på andra sidan gatan är på väg att få sin sommargröna färg. Ute på ön börjar den skira grönskan djupna. Men askens ljusgröna blad återstår, som en efterlängtad hälsning från den vår som var.
Koltrasten är favoriten
En och annan blåsippa går att hitta, vitsipporna börjar slockna. Vårens växter koncentrerar sig på fruktsättning och förberedelse för nästa vår.
Men ännu drillar koltrasten över ön och i Innerstaden. Finns det något vackrare att lyssna till? Inte ens näktergalen kan konkurrera. Han kan istället bli ganska enerverande med sina hårda klanger när vi skall försöka sova. Nä, koltrasten är favoriten. Kolsvart med sin gyllengula näbb och hela kroppen vibrerar av sången.
Men fåglarnas friartid är över. Då de med pinnar i näbben lockat en vacker hona. Eller med sång och läten. Eller med vackra rörelser. Vi har på TV sett tranorna dansa vid Hornborgarsjön. Ett makalöst skådespel. Nej, makalöst är det definitivt inte. Den blivande makan är med i dansen och kanske blir hon också uppbjuden till kvällens sista dans med efterföljande njutningsstunder. Ett fascinerande skådespel, det är vad det är. En djupt förankrad och välregisserad föreställning för oss som publik.
Men så upphör dansen och den vackra kärlekssången. Det är dags att ta föräldraskapet på allvar. Sköta om varandra och stötta varandra. Hjälpas åt att mata de hungriga ungarna för att de så småningom skall kunna lämna boet och klara sig själva. Känns det igen?
Våren är en tid för njutning. Men som med all njutning går den snabbt över. För växter och fåglar och för oss människor.
Några rader av den oförliknelige Alf Henriksson påminner oss om vårens flyktande ljuvligheter och kanske också om annat:
Jag såg att häggen blommade
det kom en doft av den
då gick jag till min älskade
och sade se och känn.
Hon stod vid makaronerna
hon sydde på en klut
och när hon lyfte ögat
hade häggen blommat ut.
Snabbt går alltså ljuvligheterna över. Vi behöver ta oss tid att njuta. Låta makaronerna vänta en stund. Den tiden har vi, fast vi inte tror det.
Föra släktet vidare
Tid att reflektera också över att vi är en del av naturen och dess under. Beroende av varandra - växter, fåglar och människa. Samma lust och glädje. Samma mödosamma strävan att föra släktet vidare.
Nog är det ett mirakel att det varje vår finns blommande vitsippor, blommande hägg, sjungande koltrastar, dansande tranor och ljusgröna löv på träden.