Den borgerliga regeringen har gjort vad den sa: sänkt skatterna, men inte uppnått vad den lovade: lägre arbetslöshet och bättre skola.
Under tiden har klyftorna fortsatt att växa. Mellan dem som har och dem som inte har. Mellan de som ska lockas med morötter (banker, snabbmatskedjor…) och de som ska tvingas med piska (arbetslösa, sjuka…).
Mellan de som kom in på universitetet och de som hamnade utanför eftersom utbildningsplatserna blivit färre och befolkningen ökat.
I Alliansens Sverige växer de här klyftorna. Sverige som haft ett grundmurat rykte som jämlikt är numera högst ordinärt inom OECD och utvecklingen har gått snabbt. Det verkar inte som om någon borgerlig politiker överhuvudtaget bekymrar sig om den saken.
Det är ingen slump att Moderaterna har sina starkaste fästen där politiken behövs som minst. Det är välbeställda kommuner där människor med goda inkomster, hög utbildningsnivå och bra arbetsförhållanden bor. Det är inte heller en slump att Sverige länge hade både unikt små klyftor och ett unikt långt socialdemokratiskt regeringsinnehav. Och det är ingen slump att borgerligt styrda kommuner tar emot hälften så många flyktingar per invånare som kommuner där vänstersidan styr. Bland alla moderatledda kommuner i botten av den listan finns statsministerns hemkommun Täby. Det öppna hjärtats politik är uppenbarligen inte närodlad.
Människan hade inte överlevt som art om vi inte hade delat med oss. När våra urfäder och urmödrar började ta med den mat de fann till de övriga i flocken var det första samhällsbygget påbörjat. Det pågår än. Och nu är tid för förändring och framtidstro. Nu är tid för en politik som inte går ut på att den som tar emot bidrag ska skämmas och den som gör avdrag vara stolt även om effekten på statskassan blir exakt densamma.
Det är dags för en finansminister som inte anser att ”den politiska ingenjörskonstens viktigaste uppgift” är att ”på ett rationellt och humant sätt nedmontera den generella välfärdspolitiken” (citat ur ”Generell välfärdspolitik – bara magiska ord” av Anders Borg 1992). Han lär för övrigt redan vara på väg någon annanstans eftersom han inte ens ställer upp i riksdagsvalet.
Vilket Sverige vill du vara en del av? Det där statsministern kallar Socialdemokratisk politik för ”miljarderna och jättesatsningarna på det Sverige som inte arbetar, för att minska drivkrafterna för arbete”?
Det var inga förflugna ord i en hetsig valduell utan ett inlägg i Sveriges riksdag i år där Fredrik Reinfeldt så föraktfullt avfärdade alla studerande, pensionärer, sjukskrivna, föräldralediga och arbetslösa. Han förmådde inte tänka tanken att solidaritet också kan vara en drivkraft.
Så kokar allt ner till en fråga om människosyn. Det är vad valet handlar om. Och i morgon är din röst värd exakt lika mycket som statsministerns. Använd den.