Tid inne för politisk improvisation
Foto: Marc Femenia / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det är vad ombuden på det moderata framtidskonvent som hölls i Stockholm i helgen fick höra, och så högt har nog inte förändringens dygd hållits i något parti i Sverige förut.
När Fredrik Reinfeldt axlade rollen som moderat partiledare för några år sedan iscensattes en radikal omstöpning av partiet under vilket allt som kunde kallas nyliberalism fick ge vika för en slags pragmatisk välsignelse av den svenska välfärdsmodellen.
Att ett sådant halsbrytande projekt gick i hamn berodde på två saker; dels desperationen efter katastrofvalet 2002, men också för att en moderat partiledare som kan uppvisa goda opinionssiffror alltid har en stor handlingsfrihet.
Nu finns det förstås gränser även för moderaters följsamhet; förslaget till ny dagispolitik blev till exempel hårt ansatt av ombuden i helgen. Men på det stora hela följer man den anvisade vägen.
Men det finns skäl att höja känselspröten. Från partisekreterarhåll har meddelats att moderaterna "skall ställa sig de frågor som människorna ställer sig vid köksbordet", och det är en helt riktig inställning. Men är frågor kring genusordning rätt? Är förslag om att tvinga företag att kvotera in kvinnor i bolagsstyrelserna rätt? Är det sådant som upplevs som vardagsproblem vid köksborden runt om i landet?
Förslaget om kvotering hör till de allra färskaste tillskotten till den nya moderata politiken. Bejakandet av vänsterfeministisk teoribildning är ett något äldre inslag, men ändå även det tillkommet efter valsegern. Det är signifikativt; den nya politiken inför valet handlade just i stor utsträckning om att föra politiken närmare vanliga människors upplevelser av vad som var viktigt. Men kvotering handlar om något helt annat: om vad eliten av tyckare i Stockholm tycker är viktigt.
Förnyelse får inte bli ett självändamål, då motverkas förr eller senare dess yttersta syfte. Och i moderaternas fall är syftet att föra ut sina kärnvärden på ett sätt som är i samklang med folkdjupet.
Dock, det är just i ett läge som detta då omständigheterna är de kanske allra mest tacksamma för att anslå förändring som politisk grundhållning. Vi står nu inför en lågkonjunktur, i direkt anslutning till en förödande global finanskris, som kan bli djup och smärtsam. Gamla politiska ekvationer bryts sönder och ingen vet hur landskapet kommer att se ut 2010. Politiska vinster härvidlag plockas av det parti som bäst kan uppvisa förmåga att improvisera. Den mentala träning i förändring som moderaterna utsätts för är kanske den bästa grund ett regeringsparti kan få i det avseendet.