Tiden rinner ut för Bush och Putin
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Posten som statschef har de gemensamt. Samt reglerna som säger att de inte får väljas om hur många gånger som helst.
Sedan demokratins begynnelse har det funnits en välgrundad oro för vad makt kan göra även med ledare som utsetts fritt och fredligt. Att bestämma att en viss person bara kan inneha ett visst ämbete en viss tid har varit ett sätt att motverka risken för maktmissbruk.
Alla vet att Bush avgår 20 januari 2009 efter två grundlagsfästa mandatperioder och att Halonen, omvald i januari i fjol, inte ställer upp i Finlands presidentval 2012.
Men just där regeln behövs tenderar den att kringgås, på olika sätt.
Den 21 april skall ny president väljas i Nigeria, Afrikas oljerika jätte med, enligt en FN-beräkning, minst 125 miljoner invånare. Om Olusegun Obasanjo, vald första gången år 1999, fått sin vilja fram skulle reglerna ha ändrats i fjol så att han kunnat ställa upp för en tredje period. Men en majoritet i landets senat överraskade genom att rösta nej. Detta sågs som ett tecken på demokratisk mognad - att man inte ändrar reglerna under spelets gång.
Obasanjo och hans vänner har visat sitt missnöje genom att driva kampanj mot vicepresidenten Abubakar, som var emot att ändra reglerna, för att hindra honom att kandidera. I stället har Obasanjo-lägret utsett en kandidat som, om han vinner, tippas bli en agent för de nuvarande makthavarna.
Det hör till bilden att Obasanjo, militär till yrket, hyllats som återupprättare av Nigerias sedan självständigheten 1960 illa tilltygade demokrati.
Lika respekterad var en gång Ugandas president Yoweri Museveni, vid makten sedan 1986. Men 2005 fick han parlamentet att häva regeln att han bara kunde väljas om en gång. När han installerades för tredje gången i fjol gratulerades han av bland andra Zimbabwes Robert Mugabe.
Där det inte går att ändra reglerna kan man skaffa sig en marionett. Lurleen Wallace ställde trots sin cancersjukdom lojalt upp för sin make George, då känd rasist, när denne 1966 inte kunde kandidera för en tredje period som guvernör i Alabama. Hustrun vann.
USA är föregångsland med tidsbegränsningar. Krav härom har tidvis haft folkrörelsens karaktär. Delstaten Delaware bestämde redan 1776 att dess guvernör bara fick sitta en treårsperiod. Vanligast i dag är en begränsning till två perioder. I höstas måste exempelvis president Bushs bror Jeb, populär guvernör i Florida, avgå just därför.
USA:s förste president George Washington vägrade ställa upp för en tredje fyrårsperiod. Att nöja sig med två blev en oskriven regel. Men på väg in i och under brinnande krig valde USA om Franklin Roosevelt för en tredje och fjärde period 1940 och 1944. Det blev för mycket. I ett tillägg till grundlagen, i kraft 1951, bestämdes att presidenten bara fick sitta i åtta år.
I Sveriges närhet är Ryssland och Vitryssland exempel på länder med tidsgränser för statschefen, införda för att markera mot tidigare ofrihet.
Lukasjenko, 1994 vald till Vitrysslands president på fem år, har sedan använt folkomröstningar för att sätta regeln om högst två mandatperioder ur spel.
I Ryssland skulle Putin nu lätt kunna få stöd för att ändra i författningen för att år 2008 kunna ställa upp för en tredje period. Men det ser ut som om han bestämt sig för att avstå. Kanske vill han inte bli jämförd med Lukasjenko, som han sägs förakta. Kanske snickrar han på en ny karriär som, ungdomlig, äldre statsman.
Hur som helst har Putin råd att hålla sig till reglerna. Det nya parlament som väljs i höst lär bli lika Kreml-troget som det nuvarande. Oppositionen snöps genom makthavarnas samarbete på alla nivåer, i medier, rättsväsende, central och lokal förvaltning, rättsväsende. Det sker något mjukare än i Vitryssland, men lika effektivt.