Tiden talar för EU-kritiska Tories
Foto:
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
En union av samarbetande nationalstater är i grunden någonting positivt. Att vi i resan mot framtiden interagerar med våra grannländer och försöker lösa gränsöverskridande problem är, hur de kolossala byråkratiska kvarnarna än maler, i grunden någonting hoppfullt om än ej friktionsfritt. Det är ju så oändligt mycket bättre att representanter för olika politiska grenar träter, byter partigruppskoalitioner eller starkt ifrågasätter utvecklingen inom EU-projektet än att de tar till vapen. Med denna truism klargjord kan vi konstatera att det är vägen som räknas eftersom visionerna om bevarad fred helgar samarbetsprojekten. Det är ju på vägen vi möts och får större förståelse för varandra. Europa blir vad vi gör det till, varje dag i ett "virrvarr av nationer och kulturer".
Betraktat ur det här perspektivet framstår inte den brittiska ambivalensen och motvilligheten gentemot unionen lika förfärlig eller osund. Oavsett om det är den starkt EU-skeptiska David Cameron som tar hem segern eller Labours lite mer europatrevande Gordon Brown.
Storbritannien är helt enkelt en del av det "europeiska virrvarret" oavsett om det stundande valet leder till ett välbehövligt maktombyte eller inte.
Tiden talar för att Tories vinner.
De maktpolitiska cyklerna brukar väl snurra på tioårsperioder. Och ur den europapolitiska synvinkeln kan det instinktivt kännas problematiskt. Inte minst efter hur de i somras bröt med de europeiska konservativa samarbetspartnerna och gärna avstår från Europakonventionens mänskliga rättigheter till förmån för en egen konstruerad "bill of rights". Men återigen, det här är inte ett större problem än vad det behöver vara.
Vi pratar ju trots allt om landet med världens äldsta parlamentariska demokrati.
Och, som sagt, Storbritannien är en del av Europa oavsett hur motvilligt dess kommande regering ställer sig mot EU.
Med ett starkt EU-kritiskt Tories vid det britanniska rodret får vi dessutom en stark europeisk röst mot en för klåfingrig detaljreglering på arbetsmarknaden. Och det är bra för Europa alldeles oavsett hur Storbritanniens inställning till EU är.